Tankar...

Jag vet inte varför jag gör det men jag känner att jag måste... Jag pratar om bloggar. Bloggar om sjukdomar och hemskheter. Varför läser jag dom? Jag mår lika dåligt varje gång och jag gråter hejdlöst när det är någon som har lämnat detta jordeliv. Igår lämnade Anna sin kropp för att vända upp till himlen. En tjej mitt i livet som drabbats av aggressiv cancer. Läs hennes fina blogg här: http://annajansson73.blogspot.com/

Är det så att man kan och man får ett helt annat perspektiv på sitt liv och sin vardag när man läser och ser hur andra har det ? Jag tror att jag iallafall är så. Iallafall för tillfället. Läser man något sådant som drabbat en familj så tar man liksom inte lika lätt på livet sedan utan man värdesätter det man har. Man skiter i alla måsten och umgås istället med sin familj. Givetvis så kommer man ju aldrig bort från vardagen med alla de små bråk man har med sina barn. Men jag kan ändå plocka de små guldkorn som livet ger oss.
Ibland måste jag nypa mej hårt i armen för just nu är allt så bra. Nästan för bra! Jag har 3 små friska underbara barn. En helt fantastisk sambo. Jätte många vänner som alltid ställer upp i vått och torrt En hel stor tjock släkt som alltid finns där för oss! Jag är så oerhört tacksam för detta liv!

Jag kan inte riktigt skriva och beskriva de känslor jag uttryckligen egentligen känner, bara en lite, liten del av det. Ikväll blev det ett till litet svammel inlägg som jag har en tendens att göra. Förmodligen förstår ni inget eller så förstår ni allt;-)!!!

Tack för att ni läser min blogg!!!!