Ingen har väl undgått att läsa om barnfattigdommen i Sverige..?Jag följer det via
Aftonbladet, läser och ryser.. Händer detta verkligen i Sverige år 2011? Fattigdommen verkar det som om det först och främst drabbar ensamstående mammor. De har knappt så att de räcker för att de ska få mat på bordet. De äter ofta havregrynsgröt och bakar sitt bröd själv på vatten, jäst, salt och mjöl...
Detta gör mej ont i hjärtat, ska det få vara så här? Vart finns hjälpen när den behövs som mest? Borde inte våra sociala pengar gå till just sånt?
Barnen kan inte följa med på utflykter som skolan anordnar. Föräldrarna har inte råd att skicka med dem fika eller andra saker. Ingen liten peng vid skolresan. Istället stannar barnet hemma och skyller på att dom är sjuk....
Inte fanns väl denna fattigdom när vi var små? Eller gjorde den det?
Men sedan känner jag oxå att media vinklar det snett som fan... De har skrivit massor av reportage om just studenten.. Ungdomarna har inte råd att fira sin student för att det är alldels för dyrt... De räknar på att en studentdag går på omkring flera tusentals kronor... De har gjort ett exempel så här:
- Studentmössa 400–1 500 kr
- Studentskiva cirka 350 kr
- Champagnefrukost 350 kr
- Studentflak 500–1 000 kr
- Examenskläder & skor 600–3 000 kr
- Mottagning upp till 10 000 kr
Hur snett är inte detta då?? Alltså, man behöver verkligen inte betala så mycket för en student. Helt galet ju...
Visst har tiderna förändrats? Så här var det absolut inte när jag tog studenten för 12 år sedan... Vadå mottagning för 10000 kr... Och vem fan kan köpa en klänning för 3000 kr??
Helt plötsligt så blir jag väldigt kluven om detta med barnfattigdom... Hur beräknas det egentligen? Varför drar de in och visar såna här siffror?
Helt plötsligt kan jag inte längre tycka synd om dessa ungdomar som kallar sig fattig? Vilken Svensson kan ha råd med ett sånt här kalas? Inte vi iallafall...
Men jag blir djupt rörd av alla mammors berättelser om hur de vrider och vänder på sina pengar för att få det att gå runt. Och jag blir galet irriterad på att inte alla barnen ska kunna få vara med på utflykter, skolresor och utedagar... Alla ska få chansen att få vara med, fattiga som rika!
Finns det sommarbarn numera? Jag vet att det fanns förr i tiden... Borde det inte införas igen? Vi tar tacksamt imot ett barn i så fall. Tänk att kunna få göra ett barn lyckligt ett helt sommarlov! Tänk vilken lycka!