Jag har så grymt dåligt samvete för honom på ett sätt.. De må låta konstigt för vi behandlar verkligen alla tre likadant.
Men det känns som om just mittenbarn blir en gnutta klämda hur vi än må vrida och vända på det och behandla alla likadant...
Bara 21 månader när han blev storebror och då med världens energi... Han blev klämd där på någotvis, svårt att försklara... H
Men han har liksom aldrig riktigt fått den där ensamtiden med oss som han nog borde fått...
Vi borde bli mycket bättre på det...
Han älskar att krypa ner hos oss på nätterna, då han gärna mojsar in sin kropp mot våra och man ser hur han njuter!
Han har en underbar personlighet, skrattar ofta, har en skön humor och drar sig undan när han väl känner att han måste sova. Och somnar det gör han, överallt;-)
Jag kan känna att både storebror och lillebror liksom avbryter honom hela tiden och han hinner ofta inte berätta det han ska berätta förrens dom redan har avbrutit honom...
Jag har lovat mej själv så många gånger att vi ska ta med var och en av barnen. Få lite mer egentid bara med ett barn i taget. En liten fikadejt, cykeltur eller något annat... Men både tid och brist på annat, så blir det ju att alla ofta hänger med och ihop, vilket så klart inte alls är något fel i det!;-)
I sommar ska vi bli bättre på det där! Då ska jag ta med Alfred på något som han vill göra, bara han och jag eller Jonas och Alfred! Sen ska vi hänga ihop, med en och en och så ska vi njuta massor av varandra!!
Det har sin charm att umgås alla, men jag älskar att umgås med ett barn (ungdom) i taget. Man slipper tjaffset dom emellan och det är så mysigt att få ägna all tid åt ett barn. Ingen avundsjuka för de vet att i dag är det den andre, men en annan dag är det min tur! Så ta er den tiden.
SvaraRaderaKramar
Är nog vanligt med mellanbarn som du säger, märker det på min man som är mellanbarn. Fortfarande som vuxen får han inte fram vad han vill alla gånger. Så tror ni gör bra i att ge varje barn ensamtid med er. Kram
SvaraRadera