Gästinlägg: Som jag, fast DU!

En tribute till Karolins blogg – en vanlig (men ack så speciell) blogg.
Jag är en av Äppelblommans bloggläsare, men är kompis med en av Äppelblommans ”vinjuntekompisar”, dvs vi har aldrig träffats i verkligheten - tills för några veckor sedan på en fest, kändes jättepirrigt och jag blev allt lite ”starstruck”! Jag bloggar själv, men lösenordsskyddad då jag skriver mest för mina egna vänners skull (eller typ de 4 personer som läser den... ;-)) Äppelblommans blogg började jag läsa i ”samma veva” som hennes tredje son skulle födas, jag hade min förste i magen då. Således har jag en son på tre år samt en liten ”Pumse” (vad är det med yngsta barnen och smeknamn egentligen? Har säkert haft 10 stycken sedan han föddes!) på strax över ett år. När jag läser Äppelblommans blogg kan jag skratta högljutt då igenkänningsfaktorn är väldigt hög, just nu har jag tex en treåring hemma som skyller allt han gör på: ” Sven-Bengt”... Han den där Sven-Bengt är en riktig rackare på att gömma sig dock, ingen av oss har ju sett honom ;-) Lägga sig ner på magen och skrika på Ica kan treåringen mycket väl göra, men får aldrig möjligheten då jag ser det som ”egentid” att fara iväg och storhandla. Att gå i gångarna och titta på alltifrån servetter, badhandukar till bilschampo är en ”lisa för själen” ibland... Men visst är det så, att bara gå ut med soporna ibland kan vara ett skönt avbrott från bråk, gnabb och det konstanta ”mamma? mamma? maaaaamma?!” Men hur mycket man ibland önskar att man bara kunde få några timmar för sig själv, så mycket saknar man ju dem när man är ifrån dem :-) En blöt puss med öppen mun (ja det där med att pussas med pussmun är svårt att lära sig ;-)) från ettåringen eller när treåringen säger med den där allra mjukaste rösten: ”Mamma, du är söt, gullig och fin” – då vill man ju bara stoppa tiden!
Vem är jag då? En mamma, en planarkitekt, en Honey-Bunny (min mans), en storasyster och en vän. Jag är lat, och tar gärna ”the easy way”. Älskar inredning, trädgårdsskötsel, väskor och godis. Fick dock en massa inspiration här på Äppelblommans blogg vad gäller viktminskning. Eller vad sägs om – 34 kg sedan 15 mars 2012? (Ok, 24 kg av dem var gravidkilon, men det låter ”maffigare” att säga ;-)) Min viktminskning har jag åstadkommit via att träna tre gånger i veckan samt att jag sedan årsskiftet gått på mitt ”eget” viktväktarprogram (följt en gammal pointsbok för att jag är för snål för att gå på träffarna ;-)) Jag gillar just Äppelblommans sätt att skriva, ”kan jag klara det så kan du”. Det är mer som att läsa en blogg av en kompis än en av alla de andra tusentals bloggarna med uppsnofsade tjejer som säkerligen stått timmar och piffat sig (och sina barn och sina hem) för att få till EN bild att lägga upp på sin blogg. Jag råkar ibland läsa sådana bloggar, men det slutar ofta med att jag blir avundsjuk och mår dåligt...Läste häromdagen en blogg med en bild på ”en stranddag”: människan satt brunbränd  i en solstol, med en stor stråhatt, stolarna var blå, filten var fräsch (den var också blå), väskorna var från Lexington, melonen snyggt uppskuren i bitar, must och vatten på butelj, Singoallakex (blev lite skum där ändå, inte hembakat... men det blåa paketet matchade ju det övriga blåa). Där kände jag att det liksom hade gott liiite för långt. Jag lade ner mina vapen och sa stopp: Detta var fan nästan på gränsen till galenskap! Jag försökte frammana hur en strandbild ifrån mig skulle ha sett ut....: Uttvättade badlakan från Ullared (det är ju de fulaste som har en tendens att leva längst på någe vis), badkassar ifrån IKEA och en grön shoppingkasse jag köpte i en matbutik i Sydney. Strandstolar har vi skippat (man hinner ändå aldrig sitta i dem), en treåring som gråter då han precis spillt ut en "sugrörsdricka" över hela sig, sand i bregottpaketet, myror på osten och en "Pumse" som hetsäter allt han kan komma över. Och om min man får bestämma är det inte tal om hembakat (här heller) utan Pågens kanelgifflar och en medhavd (plast)flaska vatten är väl fika nog? Men jag – jag hade som alltid matchat - fast denna gång strandens kritvita färg ;-)
Vad jag vill ha sagt är att jag gillar denna bloggen för att den är en ”vanlig människas” dvs jag behöver inte känna avundsjuka när jag läser den, jag skrattar ofta (men med inte åt), gråter ibland och jag känner som sagt igen mig i en massa situationer! Kanske är det detsamma för er andra som läser?!
Glad sommar! Kram L.

"Mina killar, en bild fotad av Björn Magnusson (Klicka HÄR för att komma till hans foton) de få stunder de kan hålla sams ;-)