En rysning genom hela min kropp har gått när jag för varje sida jag har vänt i boken och läst om vilken fruktansvärd resa Emma har åkt.
På något sett behöver man (läs jag) läsa sånt här för att själv landa lite och bara njuta av sina små skatter! Inte alltid bara köra på och tänka på att det tar vi imorgon...
Här kommer några citat från boken som gjorde väldigt ont i mej att läsa.....
``När hon väl stod där framme lade hon försiktigt sin hand på kistan. Länge stod hon kvar. Bara några decimeter under handen låg hennes två änglar. När hon tänkte på det värkte det i magen. Det kändes som om hjärtat hoppade över några slag. Men inga tårar....``
``Man hade hittat en nappflaska på golvet. Det var Sagas flaska. Saga fick inte äta mycket, men den där lilla skvätten med välling i flaskan kunde hon gå och snutta på länge. Och den var hennes trygghet när någonting var läskigt. Små varma strålar letade sig igenom Emma när hon tänkte på det. Hon hade inte kunnat ge saga tryggheten i hennes sista stund i livet. Vilken tur att hon iallafall hade sin nappflaska till hands.``
``Ett år utan dej min prins. Att varje morgon när man vaknar, slås av tanken, att jag inte idag heller kan ta dig i mina armar, är outhärdligt. Jag saknar dej Max.``
















