I fredags tog vi farväl av min fina lilla äslakde morfar! Det var ett vackert farväl, men så otroligt sorgligt... Det gjorde så ont i allas våra hjärtan att ta farväl av världens finaste människa! Ja för de var han! Han var fin och han var värdens snällaste människa!
Som min mamma sa i sitt tal vid kistan... -Om alla hade varit som lilla morfar, ja då hade det inte funnit några krig i världen!
Det gör oss så ont att mista en sådan bra människa! Det fanns ingen snällare människa i hela världen som jag kände! Det märker jag nu när han är borta... Han var så bejakande, han var ALLTID närvaro med alla. Alltid glad och levande! Skrattade, var glad och så in o bomben positiv till livet, ALLTID! Han har nog aldrig klagat, aldrig... Han har bara funnit sig i saker och ting som gjort honom något ont, men sedan släppt det! Tänk om man kunde bli som honom! Han är banne mej min största förebild och jag är så otroligt ledsen att jag inte hann säga det. Jag vet med största sannolikhet att jag och så många med mej känner lika dant. Att han är allas vår STORA förebild!
Sången öppna landskap fick bli sången som blev morfars begavningslåt, en mer passande sång finns nog inte! Han älskade sin natur, att vandra, plocka svamp och bär!
Han har det bra nu, det vet vi! Han har fått träffat min lilla mormor igen....
Han fick en sådan begravning jag är helt säker på att han hade velat ha! Lättsam, snabb, vacker och fin!
Ja för sådan var min lilla morfar! Allt skulle gå snabbt! Så att dra ut på hans begravning bara för att man ska, nä de hade han inte velat!
Prästen höll ett fint hyllningstal. Jag minns att det var så vackert, han sa så många bra saker.. Men just där och då är det så svårt att greppa dem och komma ihåg dem. Men prästens tal värmde våra hjärtan om hur fin lilla morfar var!
Morfar kommer precis som lilla mormor att ligga på minneslunden! Han ville inte ha någon grav som någon skulle sköta, han ville att det skulle vara fritt! Han var så klok min morfar! En grav är så fint att ha, men det är ju de efterlevande som skall sköta den..
Alla barnbarnsbarn var med på begravningen! Så viktigt tyckte vi och jag vet att han skulle ha velat det! Att de också fick ta ett sista farväl av gamelmorfar!
Mormor har räckt
Dig handen
Du har fattat den
och ni har mötts igen
Sov gott älskade morfar! Vi saknar dej så mycket! En dag kommer vi att mötas igen, men inte på många många år!
söndag 22 januari 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tusen tack för din kommentar!