Typiskt...

Jag har kommit in i ett skönt flow med löpningen, ett sånt där skönt flow som jag aldrig i mitt liv trodde att just jag skulle kunna komma in i! Tar mej ut på några turer i veckan, några längre, några lite kortare, några fortare, några långsammare och några njutningspass!
MEN nu har mitt vänsterknä börjat ballat ur fullständigt... De vill inte vara med längre. Jag biter oftast ihop fast det gör ont, svinont. Ja jag må hända är svindum som gör så. Kanske skadar det mej ännu mer?
Är det åldern som gör sig hörd, vill kroppen inte vara med längre eller vad är det frågan om?;-)

De sitter på vänster sida av knäskålen. Smärtan strömmar liksom neråt och en del uppåt, men mest håller det till vid vänster sida av knäskålen.... Jag känner oftast mest i början och slutet av springturen, men sen inget mera förens dagen efter. På morgonen efter ett pass gör de svinont och det känns som om hela knäet ska gå av. Men ju mer jag går på det, ju mindre ont gör det och så försvinner det till nästa springtur...
Jag känner INGET därimellan, inget.. Jag känner heller inget när jag är ute och går (och då går jag allt som oftast väldigt fort) och jag känner inget när jag kör på Mr Dick (CTn)... Skitskumt, skitdumt och så jäkla typiskt när jag börjar komma in ett sånt där härligt löparflow och har tankar att förhoppningsvis ställa upp på ett lopp snart...
Någon som är kunnig på detta med knä och löpning? Eller någon annan som kan ge mej några bra tips för att lätta mitt onda knä? NÄ säg INTE att jag ska vila, vila och vila, det klarar jag inte av;-)) Kan detta måhända vara ett så kallat löparknä?
Ja jag är desperat, jag vill ju SPRINGA för bövelen! Jag vill ju att hela kroppen ska må bra där jag susar fram i skogen!
Ikväll var jag ute på en sån där njutar runda by the way! Ingen klocka, ingen stress, ingen aning om hur många kilometer jag sprungit. Bara jag, skogen, kvällssolen, fågelkvittret, mitt flås och mina tankar! Såna turer är verkligen härliga och det har tagit mej många mil och timmar innan jag har kunnat nå det stadium. Både i kroppen och huvudet. Att jag inte alltid måste tävla mot mej själv och andra och kämpa mot både klockan och antal kilometer. Utan just bara njuta där i spåret!!