Klanka ner...

Jag har nu bloggat i över 5 år! I 5 år har jag varit en ganska så offentlig person. Många läsare som har kommit och gått under alla dessa år. Mängder som läser om mitt liv varje dag! Jag delar med mej av nästintill hela mitt liv varje dag. Jag skriver väldigt öppenhjärtat om både det ena och det andra. Ja allt från avsliten ringmuskel till bråk med barnen...
Tusentals personer som vet så mycket om mej, mitt liv, mina barn, mina vänner, mitt hem och min man! Jag älskar det, annars skulle jag så klart inte fortsätta blogga!
Jag har fått så grymt mycket ros genom åren som bloggare av er och jag har även fått massor av ris. Många elaka kommentarer som huggit som knivar i mitt bröst och som fått mängder av tårar att välla upp ur mina ögon.
Men jag har ofta slängt på mej vaxduken och låtit elaka kommentarer runnit av mej och så har jag fortsatt att blogga om allt och lite där till igen! Jag är en tjej med mängder med skinn på min näsa och vägrar låta "någon" där bakom en skärm få mej att sluta göra det jag älskar göra så mycket, att just blogga!
Livet är inte alltid en dans på rosor, så enkelt är det. Men ibland kan man tro det när man läser andra bloggar. När man får skit för något som man skrivit om, hur jag öppet kan skriva si och så. Att "hänga" ut mina kära barn om de varit skitjobbiga en dag. Ja men vilka barn är inte det frågar jag mej då? Alla som har barn är väl i luven på varandra någon gång eller?  När de trotsar, bråkar med varandra, med oss föräldrar och med kompisar. När både deras känslor och mina är utanpå kroppen och kryper. Och då är jag så öppen och jag skriver det här i tron om att jag inte är ensam om att känna så...
Igår fick jag en kommentar från en anonym läsare. En läsare som tydligen är helt ny här på bloggen... Hon tyckte om min blogg, men hon tyckte att jag ofta klankade ner på folk, att jag minst en gång i veckan skrev negativt om folk som jag ogillade. Jag var tydligen inte ett dugg bättre jag själv som klagade på folk...
Under alla dessa år som bloggare har jag ALDRIG pekat ut någon offentligt, aldrig.. Jag har skrivit rakt ur hjärtat vad jag tyckt om folk som gjort mitt liv jävligt surt och som fått mej att må jävligt dåligt, men jag har aldrig skrivit ut namnet/namnen på dem som gjort det, aldrig...
Tydligen verkade jag ha kommit åt en väldigt öm punkt eftersom hon fick lov att lämna den här kommentaren..
Hon var helt ny här på bloggen, men jag undrar? Hur i all sina dar kan hon då veta att jag VARJE vecka klankar ner på folk??? Mmm de är den stora frågan? Jag tror den anonyme läsaren ljuger jag... Men det är bara vad jag tror.. För hur skulle hon då annars veta att jag minst en gång i veckan klankar ner på folk om hon var inne på min blogg för första gången igår??? (Jo hon kanske hade läst ikapp, men jag är tveksam...)
Jag gick tillbaka i tiden lite för jag blev lite fundersam där jag satt: Jag har ju varit vääääldigt positiv de sista. Inga elaka ord, inga sammanbrott och inga "påhopp" och klankningar på andra människor, så detta gjorde mej väldigt förvånad....

Alltså det här är MIN blogg, jag skriver vad jag vill! Ja så länge jag så klart inte pekar ut någon och skriver deras namn... Och så länge jag inte är dum, men det vet jag att jag inte är!!
Jag älskar att skriva och jag älskar att ha er som läsare.. Jag tar gärna imot "klagomål" på min blogg, jag tar gärna negativ kritik. Dom kommentarerna kan få mej att bli en ännu bättre människa och bloggare (Ja så klart i viss mängd, Helst tar jag ju så klart imot positiva kommentarer;-)). Men ändå, jag tycker det är lite tråkigt när mina läsare tycker att jag klankar ner på folk och att jag inte är ett dugg bättre själv som person...
Nu är det så att jag nog klankade ner på dessa människor igår, men de står jag för. Ja för att jag tycker så om just dessa människor som kryper under mitt skinn som ilska äckliga små varelser och som vrider och vänder på allt bara för att suga ut saker och ting bara för att dom är så jävla nyfikna och ska lägga sig i mitt liv...
Jag är en offentlig person och jag älskar det, men när folk vrider och vänder på mina ord som jag skriver här. Får dem imot mej och snokar i mitt privatliv. Ja då får jag oxå nog och blir riktigt arg och ledsen... Kanske ska jag behålla det för mej själv, men NEJ sån är inte JAG...
Många ord bubblar ur mej och jag skulle lätt kunna sitta här hela ikväll och skriva en hel uppsatt som detta, sida upp och sida ner.
Men kanske är det bäst att jag ändå sätta punkt just här....
Men kom ihåg en sak... Jag har ALDRIG pekat ut någon person här, skrivit ut deras namn, aldrig... Förmodligen måste den här människan bakom den kommentaren ha känt sig jävligt utpekad.. Ja de är vad jag iallafall tror...
Och JA jag tänker fortsatt som jag ALLTID har gjort, skriva öppenhjärtligt och ärligt! Det här är ju min dagbok, fast en form av en ÖPPEN dagbok där just DU får ta del av mitt liv!;-)