Att hålla skutan flytande...

Känslorna idag... Ja dom kanske ni förstår... Det var tunga ben som gick mot jobbet idag, ganska naturligt.
Men jag biter ihop, jag kör på mitt bästa, jag har inget att förlora på att jag inte visar mina framfötter ända till slutet...
Jag blir rörd till tårar, ja på allvar.. Ni är UNDERBARA!! Vilka kommentarer ni ger och alla SMS jag har fått! Wow, jag blir ju alldeles generad och rörd, vilken positiv feedback!! TACK!!

Under förra veckan en dag och den här veckan lämnar jag barnen på dagis/skola, annars gör Jonas det. Jag släpar upp dem innan klockan 6 på morgonen och dom är så trötta...
Jonas åkte till huvudstaden i söndags och kommer hem sent ikväll...
Jag är van vid att hålla de flesta trådarna här hemma, ja allt från handling av mat, laga mat, tvätta, fixa och  mycket annat. Men så ändå, många saker delar vi på jag och Jonas, som gör allt så mycket enklare för alla i familjen... Jag är van vid att vara själv hemma ofta, jag och grabbarna. Men ändå, det är ett helt företag att dra runt hela skutan själv.. Jag beundrar alla ensamstående föräldrar som orkar göra det 24 timmar per dygn, helt själva med ett par barn..
Psyket har fått sig en dos av grabbarnas humör och bråk och ja mitt humör är ju heller inte så bra just nu, vilket har resulterat i bråk och ja så kommer de där dåliga samvetet när man dimper ner på jobbet och man frågar sig själv vad man håller på med som gör en sån stor sak av en liten skitsak... Men den lilla saken kan verkligen bli till ett stort världskrig klockan 6 på morgonen eller klockan 20 när barnen vägrar sova och min hjärna bara vill försöka smälta dagens intryck...
Att hålla skutan flytandes är inte alltid så lätt och inte helt själv...
Igår var jag och Alfred på ett sista utvecklingssamtal innan han ska börja skolan! En skön kille som fick massor av positiv feedback av pedagogerna och JA det glädjer verkligen ett mamma hjärta!
En kille som är öppen, frågvis, spontan, leker med allt och alla, påhittig, glad och pigg! Härligt att höra att han sköter sig dör med tanke på att han kan vara en riktig vildbatting hemma med si så dör 5 rävar bakom sina öron som hittar på hyss;)

Alfred hade målat familjen! Alltså såna här teckningar får mej att bli alldeles rörd och varm inuti hjärtat! Och se, han har ritat våran kanin oxå. Ja våran kanin som dog för si så där 2 år sedan.. Den kanin vars psyke blev helt knäppt efter att Alfred retat gallfebern på honom i flera år och som fick åka till kaninhimlen;-) Kaninen är dessutom upp och ner och jag undrar hur i hundan han fick det här med att Findus bor i våran familj?;-)