Tusen tårar...

I fredags gjorde jag ju min sista dag på jobbet... Om jag jobbade så hårt eller ej, ja det ska man ska prata tyst om.. *viskar* Jag gick faktiskt mest omkring och pratade med mina kollegor, grät en skvätt, grät två skvättar och så grät jag lite till...
Vi flamsade, pratade gamla minnen och så grät vi lite till...
Jag blev av tackad med en ljuvlig blomma som nu står på vårt köksbord och lyser i fina sommarfärger och gissa vad jag gjorde när jag fick den? Japp jag fällde några tårar..;-)

Vi var ett gäng som även slöt upp i fredags kväll och hade en liten avskedsfest för mej! Innan vi gick till min/våran förre detta kollega på fest, slöt vi upp här hemma på lite förfest!

De hade med sig presenter till mej! En fin blomma, ett underbart kort med en text som fick mina tårar att välla upp återigen ur mina ögon och BUBBEL!!!!

Finns det något godare än bubbel? Jo de gör det säkert, men just bubbel är såååååååå gott och de vet ju så klart mina kära vänner om!;-)
Och med min fina vän Martina vid min sida blev kvällen helt galet bra!!! Min vän som funnits vid min sida varje dag i ur och skur. Varje dag har jag kunnat slänga ur mej några ord till henne när jag gått förbi. Ältat saker, gråtit ihop, skrattat och flamsat och jobbat skitbra ihop!!! En vän och en kollega som jag aldrig kommer att släppa taget om, aldrig!!!

Så klart drack vi upp flarran under kvällen och vi njöt, pratade, pratade ännu mer, drack ännu mer bubbel, grät ännu mer, skrattade, drack ännu mer bubbel och gick hem framåt 2 tiden!!! Och JA jag är alltid den som alltid måste stänga stället. Alltid den sista som går hem från en fest;-)

Underbart god dryck och underbart god mat som förre detta kollegan fixade med under kvällen!
Jag körde varannan vatten under hela kvällen och mådde som en prinsessa igår när jag vaknade!
*snyftar lite och torkar en tår från ögonvrån* Det har liksom inte riktigt gått in i mitt huvud att jag har gjort min sista dag på jobbet... Svårt att förstå att jag aldrig mer kommer att jobba med alla dessa härliga människor som jag har jobbat med under dessa nästan 2 år!
Men nu väntar nya utmaningar i livet!;-)
En sak är iallafall säker.. Jag grät minst tusen tårar i fredags.. Tusen tårar med både glädje och sorg i... Tårar som rann ner för mina kinder...
Jag grät till och med när jag hämtade Fabian på förskolan när jag träffade Alfreds pedagoger.. Han fick ju aldrig gå sina sista dagar på förskolan.... Han fick ju aldrig säga på riktigt hej då till sina älskade pedagoger som han haft i nästan 4 år... Jag skulle säga hej då till dom och önska några av dem lycka till som lämnade byggnaden för nya äventyr i framtiden.... Pedagoger som jag träffat nästan varje dag i ur och skur, varje vardag i nästan 4 år...Och ja då fällde jag några tårar även där för det... En tuff dag med många känslor och tårar...