Sen ska jag skära den i delar och gräva ner den långt ner!

Känner mej en aning konstig i humöret idag, ja inte bara idag utan alla dagar för den delen... Lite som ett vårväder, upp som en sol ner som en pannkaka... Det är svinjobbigt vill jag lova när man liksom inte kan sätta ord på känslorna som springer runt runt i kroppen och leker konstiga leker med mitt humör...

Känner mej som en stor sol som har bubblande härliga känslor i kroppen ena stunden, men som sedan byts dom ut och jag blir rasande arg, ledsen och fundersam. Hade jag inte nyss haft mens hade jag lätt skyllt på PMS och tant röd. Men nu vet jag inte vem jag ska skylla på för skiten har jag nyss haft och tyvärr kan man inte alltid skylla på PMS besvären...

Jag tror att allt grundar sig i att jag inte tränar. Nej den delen av mitt liv verkar ha gått och grävt ner sig under en stor ful sten och sedan vägrar säga vart den gömt sig i snart 3 månader...

Att det ska vara så in i bövelen svårt att ta tag i den där träningen igen? Hur svårt kan det vara liksom? Jäkligt svårt verkar det som... Jag vill, men jag orkar inte just nu. Det är så mycket annat i mitt liv just nu..

Men bara för att jag är den bästa personen på att skylla ifrån mej så skyller jag just nu på tidsbrist, mörkret och stressiga dagar... Det känns liksom bättre att skylla ifrån sig istället för att ta tag i den där träningen, så dumt jag vet...Men, jobbar heltid, åker när det är mörkt, kommer hem när det är mörkt. Veckorna har varit fyllda med aktiviteter. Åker vid 6:30 på mornarna och sedan har jag inte landat hemma fösrens vid 18-18:30 tiden på kvällarna och då finns liksom inte ett dugg sug att ge sig ut på en tur i spåret. Nä då ska mat lagas, barnen ska nattas och läxläsning skall göras och det är bäcksvart ute nästan jämt och sedan dör jag framför TVn i sängen....

Men vet ni, snart är det nytt år och nya tag! Så nu är det bara några veckor kvar på mitt slöarliv. Efter nyår ska jag leta tag på den där motivationen som sprungit och gömt sig och så ska jag dra ut den där förbaskade latmasken ur kroppen, skära den i stycken och gräva ner den så långt det bara går och sedan hoppas jag att den aldrig kryper tillbaka! Sen ska åter vara på topp och springa och gå mina 20 mil i månaden och tävla mot mej själv och må bra!

Sedan ska jag åter bli den där pigga, glada och aktiva mamman igen med varma rosor på kinderna av svett och värme och hitta lite mer "egentid"! 

Jag vill ju kunna skriva igen: Kan jag, så kan du och bli peppad och peppa andra!

3 veckor till nytt år, sedan kör jag på mitt nya aktiva träningsliv igen med bra kost och mycket träning! Är ni med mej?

Dessutom börjar den däinga bilringen åter komma tillbaka runt midjan och runt ryggen. Ingen skön känsla när brallorna stramar runt midjan och magen hänger utanför, inte alls skönt...