Bio, chokladbitar hängandes i rumpan och bortappat barn...

Dagen började bra sovmorgon till 10:00, undra hur i all sina dar vi någonsin ska komma i fas igen? Vi har verkligen kommit ur "led" om man säger så! Men va fasen är man ledig så är man och då ska den ju utnyttjas på bästa sätt. Ja kanske inte sova bort den som vi nästan gör, men det är väl vad vi behöver just nu!

Efter frukosten tog jag och Jonas oss en rejäl och svettig PW på 8,2 km! Gud så härligt det var och vi fick inte på oss en endaste liten regndroppe! Fantastiskt!!

Sen var det gasen i botten som gällde! In i duschen, på med smink och kläder och in med barnen i bilen och så fräste vi in mot Jönköping!
Vi hade sagt till barnen att vi skulle in på IKEA en sväng, men i själva verket överraskade vi dem med att gå på bio! Eller inte alla, bara jag, Douglas och Alfred. Jonas och Fabian fick gå på tu man hand och mysa lite. Har man miljoner myror i brallan som Fabian just nu har, så är biostolen definitivt inget för honom;-)
Vi såg Sune på bilsemester och grabbarna var helnöjda! Själv tyckte jag att dom där 1 och 40 som den var, var en aning sega. Då tryckte jag nästan att Sune i Grekland var snäppet bättre!!

Vidare in på IKEA med tajkonfamiljen och jag gick där i godan ro, när någon (tuuusen tack Elin som jag som tur var kände!;-)) helt plötsligt drog mej i armen och berättade att jag hade en STOOOR brun chokladbit i rumpan... Jo jo, så blir det när man försöker "tjuv" äta pollygodisar på bion och dom ramlar ner i stolen och torkar sig in... Så hade jag gått i typ en timme, tänk va folk har skrattat åt mej och min STORA intorkade polly hängandes i rumpan;-)
Och bilden bjuder jag på och inser att min röv mååååste träna. Herregud den har ju för böven ramlat ner och ser ut som en kärringröv numera... Illa...

Vi gick där inne bland hysteriskt mycket folk. Ungarna var mer högt än lågt och ibland undrar jag varför vi själva utsätter oss för detta, ja och även dom, att gå och shoppa speciellt i dessa tider... 

På en miljondels sekund var Fabian borta, helt borta... Alla 4 hjälpte till att leta, men han fanns ingenstans. Vi letade nog i 20 minuter och hjärtat rusade, tårarna brände bakom ögonlocken och den ena konstiga tanken efter den andra dök upp i huvudet... Tänk om någon hade tagit honom?

Efter mycket letande fann Jonas honom äntligen samlad hos massa personal och han var så ledsen så ledsen! Jag hoppas att han lärt sig något av detta att INTE bara springa ifrån oss så där i affärer utan att berätta för oss vart han går...

Det tog visst på krafterna för honom att spinga bort och att shoppa och han sover redan gott i sin säng med kläderna på!;-)

Även han har vänt helt på dygnet dom senaste dagarna och varit uppe sena kvällar och sovit länge på mornarna. Så en tidig kväll är just vad han behöver, speciellt för hans humör...