När man ändå gör det!!!

Stressad, sur och tvär. Flängt hit och dit och när Jonas frågade vid kvällsmaten ikväll om vi skulle gå ut och springa senare och jag precis hade satt i mej en portion med ugnssteks falukorv med mos och svalt den sista klicken moset som jag skrapade ihop på tallriken och den där mättnadskänslan av mos satt långt upp i halsen. Tittade jag bara på honom och morrade... Lika var det imorse...

Han drog upp mej efter klockan 5 imorse och vi tog oss ut på en morgon PW.. Jag morrade då med som en sur morrhoppa, men flinade och var glad när jag kom hem och superglad att han drog upp mej ur den sköna varma sängen!;)

När jag sedan nattade Fabian ikväll och kom upp ur sängen så där lagom seg och trött och skulle helst av allt bara vilja gå och lägga mej och Jonas var på väg ut för en liten springtur. Ja va fasen, kan han så kan jag tänkte jag! Så jag bytte om och gjorde honom sällskap i joggingspåret!

Nu sitter jag här och mår så mycket bättre än innan... Det dåliga humöret lämnade jag någonstans där i spåret och nu känner jag mej genast mycket piggare och GLADARE!!

När man ändå gör sånt där som man egentligen kunde skita i, ja det är då man mår så mycket bättre inombords!

Jag sprang bara 3 km och runkeeper krånglade som fasen.. Jag som alltid hetsar mot tiden, fick helt enkelt bara njuta, lufsa och springa utan tid! Det är ju något som jag MÅSTE jobba bort, att inte alltid tävla mot klockan.. Gör även det på mina PWs.. Jag vet, kanske inte alltid så bra. Men sån är jag..;)

Mitt knä då? Alltså dom sista gångerna jag har sprungit har jag bytt till mina gamla skor och *tada* knäontet är borta! Ingen är lyckligare än jag!!!!

I lördags när vi satt och drack vin och blev lite på pickalurven, bestämde helt plötsligt jag och Jonas att vi ska springa Göteborgsvarvet nästa år... Shit, vad har jag lovat?!?;)

Då är ett par nya skor ett måste! Varför är jag så snål mot mej själv när de kommer till joggingdojor? Gud så dum man är ibland, men nu ska jag köpa ett par nya! Ja speciellt om vi nu ska springa de loppet... *kliar mej i håret och undrar vad jag egentligen har lovat?*

Alltså det är inte skönt att springa nu.. Att ha en fettsäck på ryggen och magen, fy sjutton va de är tungt att bära på.. Jo, jag kan ju tyvärr inte skylla på någon annan än mej själv som fått tillbaka fettet. Det är ju inte så att jag haft en pistol mot mitt huvud och någon har hotat mej att inte springa... Och det är ju inte heller någon som stoppat mat och annat gott i min mun.. Nej då, det är allt jag själv som tuggat, svalt och varit skitlat...

Ni vet känslan när byxorna åker ner under fettringen kring magen, samtidigt som tröjan sakta glider upp mot brösten när man springer... Alltså den känslan, ja den känslan är HEMSK! Gött att man får springa och dra upp byxorna så brallorna åker in så där gött mellan skinkorna och muttan får den där härliga kameltån...;)

Men nu ska ringen bort runt midjan! Jag är på gång och jag är laddad ut till tänderna!!!

Klockan 5 ringer klockan imorgon bitti igen och förmodligen kommer jag vara lika sur och tvär då och bara vilja dra täcket över huvudet och sova vidare... Men jag får försöka ta med mej den där känslan som man har efter man har gjort den där morgonpromenaden, den där känslan av euforisk!

Natti natt från mej och min kameltå!;)

Och du! Kan jag så kan du!!!!