tisdag 5 maj 2015

Ett tecken?!

Jag tror på ett livet efter döden! Ja, så klart finns det något där borta! Själen försvinner inte bara så där...
Kanske födds vi på nytt? Kanske blir vi ett djur? Kanske lever vi vidare i någon annas kropp? Kanske blir vi ett spöke som inte kan få ro? Kanske cirkulerar vi omkring i atmosfären och bara finns där?
Jag vill i alla fall tro på ett liv efter döden, det skrämmer mej inte riktigt så mycket för döden om jag tänker så.. Ja, för jag är livrädd för döden.. Faktiskt fruktansvärt rädd och har alltid varit...
I helgen uppdaterade jag min telefon och förde över alla mina 3012 kort från mobilen till datorn! Sedan raderades ALLA korten, ALLA! Eller nu ljög jag, det var Jonas som gjord detta.. Sånt där tekniskt skit suger jag på. Jag är så mycket bättre på annat och lämnar tekniken åt dem som kan;-)
ALLA korten var raderade, verkligen ALLA! Det stod 0 på alla albumen. Men när jag sedan skulle ta ett kort dök ett endaste kort upp.. Ett kort på Sara och Lasse från vårt bröllop 2013!
Jag gick in i telefonen och verkligen kollade VART detta kort kom ifrån? Låg det kvar i telefonen som ett minne av något slag? Men INTE... Alla albumen var raderade och detta kort låg bara i appen som man har kameran!
Jag är helt säker på att detta var Lasses tecken på att visa att han finns här någonstans.. Att visa för oss att han tänker på oss lika mycket som vi tänker på honom!
Samtidigt som jag blir en gnutta rädd på någotvis, så blir jag lättad, glad, fnissig och varm i hjärtat! Alltså visst är detta häftigt att ett endaste kort på just Lasse dök upp med tanke på att ALLA albumen var tomma?!
Jag älskar att få tecken, tecken från dem som inte längre finns kvar här hos oss! Älskar det!
Vissa av oss är mer motagliga än andra att just få, känna och se vissa tecken från de döda... Jag har upplevt en hel massa såna saker från människor på den andra sidan! Jag har bott i ett spökhus, jag och min familj under tiden i Malung! Vet att jag delat med mej av en liten del för många år sedan. Men jag berättar gärna mer om ni vågar läsa!?;-)
Jag lovar att det inte alls var lika glädjande och spännande att bo i just det huset där och då. Det var lite mer att ådrorna frös till is i våra kroppar och vi sket nästan på oss när den ena konstiga saken efter den andra hände i huset på Bryggargatan i Malung...
Tror ni på livet efter döden?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tusen tack för din kommentar!