Att välkomna våren!

 Igår eftermiddag packade vi ihop hela familjen Tajkon och styrde bilen mot vårt älskade smultronställe Mellbystrand!
Resan gick förvånansvärt bra, ingen var osams!! Wow, plötsligt händer det liksom!;-) Och kidsen frågade "bara" 10 gånger om när vi var framme!!

 Normala? Nä de har jag heller aldrig påstått;-)

 Vi lämnade ett grått, regnigt och tråkigt Skillingaryd och vi körde igenom mängder med regn. Men när vi rullade in på vår gård på smultronstället sken solen och inte ett moln på himlen! Ibland ska man ha tur;-)
Vi slängde i oss lite mat och bestämde sedan att vi skulle åka bort på stranden lite längre bort där årets majbrasa skulle tändas och det var där vi skulle välkomna våren!

Ut kommer vi och Jonas flaschade med sin telefon och app och skulle låsa upp bilen med den där jädrans appen och nyckeln satt i bilen och bilen var LÅST!
Tror ni appjäveln fungerade att låsa upp bilen när vi skulle åka? Svar NEJ!
Alltså de där tekniska grejerna är ju svinbra när det funkar, men när det inte funkar? Ja då blir jag rosenrasande.. Efter lite fix, trix och letande efter lösenord hit och dit kunde äntligen Jonas låsa upp bilen med sin superbraiga app på telefonen och vi kunde äntligen köra iväg till brasan!
Jonas svor på att ALDRIG lämna nyckeln i igen.. Gud, sånt där kan få mej och bli så grymt irriterad, ja såna där braiga grejer som inte funkar. Jag litar inte på sånt och tar ALLTID ur bilnyckeln varken, man behöver det eller ej!

Vi möttes av ett hav av cyklar, folk och en otroligt vacker kväll!
Statusen på smågrabbarna var så där... Alltså seriöst, visst ser det mysigt ut!? Alla borde ju vara nöjda och glada över att vi hittar på lite saker.. Men ICKE... Gnäll och åter gnäll, speciellt från den minsta familjemedlemmen  Grunditz.. *suck*

 Vi möttes av en underbart vacker solnedgång som gick ner i havet, samtidigt som brasan tändes och manskören sjöng in våren i pampig toner av: Vintern rasar ut bland våra...

 Som sagt, skenet bedrar hur mysigt vi ser ut att ha där vi satt och vilade våra ögon på den vackra brasan, den underbara solnedgången och alla härliga skratt!
När den här bilden togs, hade vi väl varit där i si så där 15 minuter och då hade jag och Jonas hunnit sagt till Alfred och Fabian säkert 75 000 gånger, nä ok nu tog jag väl i.. Men 75 gånger åtminstone... Alltså dom är ÖVERALLT, skriker, slänger sand, studsar, hoppar, hittade bajskorvar som de fick lov att balansera upp med gräs, kasta iväg den och trampa i skiten.. Seriös, ibland vet man inte vad man ska ta sig till? När man sedan tar i den minsta lilla skiten och säger att nu är det nog, nu räcker det.. Ja då lägger han sig ner på stranden och SKRIKER så hela folkhavet på stranden vänder sig om och allas blickar riktas mot just OSS!! Ja gud i hela himlen, ibland får man känna att man lever...;-)

 Förutom griniga små pojkar, så hade vi en underbar kväll! Jag älskar havet, jag älskar våren, jag älskar majbrasan, jag älskar solnedgången, jag älskar verkligen den här tiden på året!!

 Hur långt kan man gå innan man bränner sig på brasan? Ja vi testar!! Dessa 2 grabbar alltså, vad ska de bli av dem?;-)

 De är visst vääääldigt roligt att göra de där V tecknet bakom någon när man tar kort! Är de kaninöron eller? Vad betyder det? *Känner mej verkligen som en gammal dinosaurie*

Lite yogatime hann vi med innan vi åkte hem med solen som sakta går ner i havet bakom! Så härliga kort blev det!
Ha ha! Dom går verkligen in helhjärtat för det här med att försöka koncentrera sig och leka yogaguru!;-) Kanske är det de dom borde börja med? Yoga så att de blev en aning lugnare?! Och jag med för den delen!;-)