Konsten att försöka få till de perfekta "hoppkortet"!

Igår kvälls kilade jag ner till havet! Jag satt där länge, helt själv! Lugnet, bruset, blåste, solen som sakta sjönk ner i havet! Ja just där och då känns det nästan som om jag skulle kunnat bli religiös!
Så vackert för både ögat och själen! Det är där jag samlar min energi, där jag finner mitt lugn och det är där det finns så mycket ögongodis som kommer att bäras på min näthinna hela året! Ja alltså, nu pratar jag om stranden, vattnet, solen och miljön. Inte om nakna muskulösa grabbar;-)

 Så klart fick jag lov att försöka mej på ett par "hoppkort"! Lovar, det är svårare än vad man tror och ser ut...
Jag hoppade upp och ner som värsta grodan. Till slut kom det ett par barn och frågade vad jag egentligen höll på med??? -Ja men det ser ni väl? Jag tar ju kort! Herregud, vilka frågor! *hahaha*
Som sagt, det är INTE lätt att få till de där perfekta "hoppkortet".. Hoppa precis när kamerans slutare klickar till.. Då ska jag ju typ helst vara i luften...
Dessutom fick jag lov att plocka av mej kläderna trots att jag höll på att frysa röven av mej. Men vad gör man inte för att få till de där perfekta "hoppkortet";) Av med jackan, av med tröjan, tänk på att huvudet ska vara uppåt, hoppa och se glad ut.. Ja det är inte lätt... Tur jag är kvinna, så jag kan göra flera saker samtidigt!;-)
Här nedan kan ni se misslyckade kort.. Tog jag 100 kort på 15 minuter, så lovar jag att jag inte överdriver.. Ni fattar att min kära familj hatar att vara med mej när jag ska fota såna här bilder va? *fniss*

 Dom som stod lite längre upp på stranden måste ha skrattat hysteriskt åt mej när jag flängde hit och dit, hoppade upp och ner.. Men vad gör man inte för att få till de perfekta "hoppkortet"? De bjuder jag på!;-)