måndag 2 juni 2014

Uppsagd...

Jag sitter här med miljoner blandade känslor i min kropp. Tårar som bränner hårt bakom ögonen, ilska, en hård knytnäve hårt mot min mage, förbannad, men ändå ett hopp!
För ca en månad sedan gick dom ut på jobbet om varsel, mindre att göra =mindre personal... Redan då visste jag att jag förmodligen kommer att vara en av dem som skulle få gå... Ja med 99,9% säkert, ja om jag nu inte skulle "råka" få halka förbi någon annan i kön och få stanna. Först in, först ut. Dessutom delar jag och en kollega på de jobb vi gör och han har varit där i hundra år typ. Så mina chanser var typ lika med noll att få stanna kvar.
Idag blev jag uppkallad till personalchefen som berättade för mej att jag var en av de 8 som skulle få gå och fick skriva under uppsägningspappret... De sved, de sved som fan.. Allt jag har gjort för de där företaget, alla kvällar, alla mornar jag har slitit som ett djur och "valt" att vara där istället för hemma hos min familj och så bara en fot i arslet och hej då...
Men, japp och så kommer det stora men... Jag har varit arbetslös flera gånger under mitt 34 åriga liv. Jag vet att det kommer lösa sig, allt löser sig även om jag vet att det kan bli svinjobbigt periodvis att vara en av alla dom som är arbetslös. Men jag tänker positivt. Ur detta kommer det komma något ännu bättre! Och under dessa snart 2 år på företaget som jag har jobbat har jag skaffat mej massor av erfarenheter, härliga vänner för livet och sååå mycket kundkontakt som jag aldrig i mitt liv haft innan! Jag har växt som person!!
Detta har gett mej en spark i röven att utvecklas, jag vågar tro på mej själv, jag kan och jag vill! Men ändå, så klart det känns, så klart är jag ledsen. Jag har jobbat 5 dagar i veckan med underbara kollegor, träffat massor av kunder och leverantörer, så klart de känns jävligt trist...
Jag kommer att packa ner alla erfarenheter från dessa 2 år i min stora ryggsäck och skriva ner dem i mitt CV och ut och söka jobb!
Den 27/6 kommer jag att göra min sista arbetsdag på jobbet, sedan ska jag har 5 veckors välförtjänt semester som jag ska njuta av i massor! Sedan ska jag ge mej ut och söka jobb (ja så klart innan det oxå, lägger ut en krok här och där;-)) och jag ska banne mej visa att jag kan få ett nytt jobb, visa för mej själv och hela världen att jag kan!!
Ikväll blir det inte lätt att somna, det vet jag.. Många tankar som cirkulerar runt i min hjärna denna soliga försommarkvällen den 2 juni...

13 kommentarer:

  1. Åh nej! Hoppas att det löser sig omedelbart för dig! Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Nej, fy vad tråkigt. Men jag är säker på att det kommer att lösa sig för dig.
    Ta hand om dig !

    Kram Pia

    SvaraRadera
  3. Nej, usch vad tråkigt! Hoppas det löser sig riktigt bra för dig!! //MR

    SvaraRadera
  4. Fy vad jobbigt! Men allt ordnar sig på ett eller annat vis. Kram

    SvaraRadera
  5. Neeej fy fan vad tråkigt!!!! Jag vet precis hur det känns och det är verkligen skitjobbigt! Men, jag tror att inom en snar framtid kommer du att se att det här var meningen, en knuff mot nya utmaningar och andra mål. Du kommer fixa det, någon lycklig arbetsgivare kommer att se att du är en kanontjej!

    SvaraRadera
  6. Neeej! Inte de bäste på hela företaget.
    Vi chaffisar kommer sakna dig på in/ut lastningen.

    Mvh Kingen

    SvaraRadera
  7. Nej, vad trist! Hoppas det dyker upp nån ny möjlighet för dig snart <3 Kram J

    SvaraRadera
  8. Du kommer att få ett nytt jobb ! Hejja dig ! Kram // Berit

    SvaraRadera
  9. Så jäkla trist! Vet precis hur du känner dig!
    Hoppas verkligen du hittar ett nytt jobb snabbt!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Vad tråkigt.. Hoppas att du får ett nytt jobb snart!

    SvaraRadera
  11. Nä vad tråkigt & jobbigt. :( Jag själv har varit arbetslös i flera år, jag vet vad du talar om, det är inte roligt & va utan jobb.
    Skickar styrkekramar till dig. <3 Kramar

    SvaraRadera
  12. Å vad tråkigt! Men det kommer helt säkert något nytt och bättre!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!