Så fel det kan bli...

Igår när Alfred skulle sova slog han mej rakt över ansiktet och hans fingrar träffade mitt ena öga. Ja det gjorde självklart väldigt ont och jag blev arg på honom. Jonas sa oxå till på skarpen och frågade vad man sa när man gjort mamma illa? Då vände sig Alfred och tittade med busiga ögon och sa: -Tack för fikat! Ha ha ja det var inte precis det han skulle säga utan förstås förlåt. Om jag skrattade? Ja jag fick vända bort mitt ansikte så att han inte skulle se att jag skrattade åt just honom;-) Tänk så fel det kan bli!;-)

Och så har jag gjort det igen... Lämnat barnen med mina brallorna ut och in... Denna gången märkte jag det så fort jag steg ur bilen vid skolan. Och ja det syndes ganska så väl att de var ut och in. Jag undrar vad personalen egentligen tror om mej? *fniss* Tror att jag är ganska så trött på mornarna när jag inte ens orkar ta byxorna på rätt håll;-) Ja tänk så fel det kan bli ibland;-)