Ja visst är det löjligt av mej att göra så. Men va fan alla barn är väl olika, de ser olika ut och de har väl för sjutton kommit olika i utvecklingen.
Men jag blir nästan lite illamående när mammorna och papporna framställer sina barn som guds bästa, trots att jag själv ser med mina egna ögon att de inte är ett dyft bättre än mina... När de syskonen oxå slåss så att hårtussarna rycker så bara ler de och liksom bara suddar ut de hela...*svär lite i min ensamhet*
Varför gör man så? Är det någon slags bekräftelse? Eller?
En sak som "de" föräldrarna oxå vill framföra är att: -Ja mina barn äter då minnsann inget godis! De är såå duktiga... Men så rycker fikat fram och DE barnet/barnen sätter i sig 100 kakor och 50 bullar. Då är det helt okej... De kakorna som de barnet precis har stoppat i sig innehåller ju för sjutton mer socker än vad mina barns godispåsar gör ihop... Varför gör man så?
Klart som korvspa att jag oxå skryter om mina barn ibland, men skillnaden är att jag aldrig jämför dem med någon annan...
Amen Karro, Amen!!
SvaraRaderaHar oxå sånna idioter i min närhet. Oh, XX är så här lång, jag köper stl bla bla i kläder, vad har Kine? XX har tappat 45 tänder hur många har Kine tappat? ja hon är ju lite kortare än XX.
Ja när xx va 3 år så grinade o skrek XX aaaaaaldrig- ja Linn är liten bölmajja. Osv...
GHA! Jag blir tokig! Jag vet precis hur det är....
"Mina barn, andras ungar"...
SvaraRaderaEller hur var det?
Det är verkligen galet hur så många föräldrar verkligen TROR att deras barn minsann aaaaldrig gör något bus /elakt /jävligt. Nej, de är som små änglar jämnt! Eh...eller hur?? Bättre som du (och jag) Karro, som inser att våra barn är gangsters. Då kan man ju göra något åt det i alla fall!
Kram V
Suck säger jag bara.
SvaraRaderaNär min stora son föddes för snart fyra år sedan hade han redan en 1½ månad gammal kusin som farmor å övriga släktingar var galet snabba å jämför min son med. Det fortsatte å fortsatte å när vi väntade son nummer två å samma svägerskas andra barn blev uträknad till dagen efter oss höll jag på å bryta i hop för jag verkligen inte pallade med det eviga jämförandet EN GÅNG TILL!?
Jag älskar mina barn oavsett bus eller hur gamla de är när de går, men i bland dras jag också in i tävlandet tyvärr. :(
Jag hoppas dock att jag gjort vad jag kunna för att barnen själva ska hållas utanför det hela.
Jag slutade dessutom va med på föräldragruppsträffarna nu med sista barnet för jag tyckte det blev för mycket "Hoppa högst" över det hela. :)
Mammor borde hålla i hop i stället för å tväla så mycket! :D
Åååå känner igen det där. Jag skrev nåt på fejjan en gång och av det fick jag frågan om vad Nemo vägde. Typ 12-13 kg skrev jag och fick genast en kommentar: vaaaa, så lite!! Mitt barn (lika gammalt) väger 16-17 kg!!
SvaraRaderaEhhhhh och??? Nemo följer sin kurva och är helt normalt byggt. Mamman till det tyngre barnet gjorde nyss en magoperation.... Kanske därför han är tung???
bra inlägg !!
SvaraRaderamänniskor är och kommer alltid att förbli olika på alla plan ochh det börjar givetvis redan när de är små. Någon går tidigt, men är tyst som en mussla medan en annan pratar på som attan men inte kan ta ett endaste steg.
Varken min unge elleer jag är felfri - han är vild, trotsig och störtskön, medan jag försöker vara sträng, konkret men ändå kommer med mutor i slutändan...
Världen kommer aldrig att bara vara svart eller vit så varför ens försöka jämföra ?? KRAMAR
Och det var ju då inte meningen att skryta om hur lång min kille är i förra kommentaren. Hoppas du inte tog det så.
SvaraRaderaJag håller iaf helt med dig. Detta jämförandet precis heeela tiden. Jag fattar inte. Barn är ju liksom inte robotar, de är individer precis som vi vuxna.