Livet är skört....

 Ni vet... Jag cyklar ju till jobbet varje dag.. Susar ner för våra backar här i byn och trampar upp för dem och svär lika mycket varje dag över dem...
Det går snabbt ner för backarna på morgonen! Susar fram i blixtens hastighet och jag ska inte sticka under stolen med att jag är en gnutta rädd ibland för att det går så fort... Där sitter jag och är helt oskyddad, oskyddad på mitt huvud...
Jag har ju pratat i fleeera år om att skaffa cykelhjälm, men ja sen har det inte blivit av... Ni vet, är huvudet dumt så får kroppen lida...
Droppen blev när vi hörde på barnamisteriet dokumentär på väg ner till Mellby i onsdags kväll, vi och barnen! Den dokumentären handlade om organdonation. Bara där och då så insåg både jag och Jonas att vi bums skulle skriva upp oss så att vi fanns med i donationsregistret om det skulle hända oss något. Så att man inte står där om det hemska skulle vara framme och man inte har en aning om man vill och ska skänka sina organ vidare eller inte! Jobbiga beslut som ska tas och i dessa svåra situationer så tänker man inte klart...
För mej är det självklart! Men för många är nog den frågan jobbig att ens ta upp... Men vad ska jag med mina organ till den dagen min kropp inte kan leva mer? Då kan faktiskt så många andra forstätta leva om de får mina organ!
Det handlade om en 14- årig kille som blev påkörd av en bil... Hade han haft cykelhjälm hade han förmodligen till  99% överlevt olyckan. Han fick inre blödningar i hjärnan och blev hjärndöd... Bara känslan att stå där och ta beslutet att stänga av respiratorn fick både mej, Jonas och barnen att få tårar i ögonen där vi satt i bilen.
Livet är skört...
Hade han haft cykelhjälm hade han förmodligen levt idag och varit en frisk unga kille....
Hade han haft hjälm... Orden ekar i mitt huvud och där och då insåg jag ännu en gång hur dum i huvudet jag är som cyklar varje dag utan hjälm... Är jag så oansvarig som förälder? Mina barn har alltid hjälm, varför har inte jag det? Jonas det? Varför? Vilket ruttet föredöme jag är, riktigt rutten...
Så gissa vad jag fick i morsdagpresent? En cykelhjälm! Åh, jag blev så galet glad och nöjd!
Men... Vet ni hur fjantig jag känner mej när jag susar fram på cykeln.. Och JAPP, folk har tittat på mej, speciellt äldre personer och finat åt mej... Men vet ni hur jag tänker då? Skratta bäst som skratta sist! Jag skyddar i alla fall mitt huvud! Är det du som skrattar åt mej eller är det jag som ska skratta åt dej för att du är så himla dum som inte använder cykelhjälm och skrattar åt mej? Precis, jag ska skratta åt dej!
Det kommer nog ta en vecka eller två för att vänja mej vid hjälm! Men sen, ja sen är jag inkörd och då är det en självklarhet! Barnen reflekterade inte ens över min hjälm, det tyckte den var snygg och tuff! Kloka kids, MYCKET klokare än många vuxna människor!

Vet ni vad jag tror? Jag tror att om typ 10 år så kommer alla att köra omkring med hjälm på sitt huvud och den som cyklar utan kommer man stå och peka på! Precis som det är i skidbacken! För 10 år sedan åkte de flesta utan hjälm, idag åker 95% av alla med hjälm och de som inte har hjälm på. Det blir nästan uttittade och man undrar om de verkligen älskar sitt liv eller inte?
Livet är skört.... Och JAG älskar mitt liv!

Ni vet hur mycket min man skämmer bort mej presenter och hur mycket han vet hur mycket jag älskar presenter?!;-)
Jag fick även dessa snygga jeansshorts! Skitsnygga! De kommer från KappAhl! Blusen den köpte jag själv i fredags, även den kommer från KappAhl! Enkel klädsel som är så mycket jag!
Älskar alla dessa dagar som man får fira! Älskar! Klart som korvspa vi ska fira alla dagar i veckan, men ibland ska vi väl kunna få fira lite extra, bli lite extra uppmärksammade!? Det tycker i alla fall jag!!!;-)