Finner inga ord...

Jag ligger här i vår säng lite småfull... Får kika med ett öga för att skriva rätt..

Vi har, eller jag ska förstås skriva; våra älskade vänner har haft en underbar överraskningsfest för Jonas som fyllt 40 år! Vi har haft en underbar kväll tillsammans!❤ 

Kärlek!

Jag ligger här när alla underbara vänner gått hem, Jonas ligger här nära mej och snarkar och jag kan inte sova... Våra älskade barn ligger tryggt i sina sängar och sover efter att haft en superkul kväll med sina kompisar...

Ligger här i sängen och de gör ont, jävligt ont i hjärtat och undrar vart vår värld är på väg?

Jag kan inte ta in det, hur mycket jag en försöker... Är jag helt dum i huvudet eller?

Eller händer det alldeles för mycket i världen just nu, händer för mycket omkring oss ständigt så vi blir immuna och vi har svårt att ta in det?

Fruktansvärt!

Klumpen i magen växer... Den växer sig stor och jag frågar mej gång på gång: Vad är det för värld vi har skapat till våra barn? Vad är det för värld vi lever???

Allt är så nära nu... Vart och när kommer nästa attack att ske?? Kommer den att ske i trygga små samhällen härnäst? Attackerna har nu hänt i trygga lilla fina Sverige...

Jag är rädd, jävligt rädd! Livrädd!

Jag har blundat och inte kunnat ta in allt elände på hela dagen.. Är jag en feg jävel? 

Jag vet, det är jag inte. Men det händer på tok för mycket elände i världen just nu... Vi människor kan inte ta in allt, vi kan inte det. Hur mycket vi än försöker...

Ta hand om er!

Livet, de älskade livet... 

Tankarna är så stora, orden man bara vill skrika: Varför? Varför? Varför?

I mitt huvud ekar ändå orden som Kristian Gidlund skrev, endast 29 år gammal:

Kanske får vi bara den tiden som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. 

Vi levera bara en gång och den gången är nu!

Kärlek till er alla!❤