Rena rama lyx för både kropp och själ!

 Igår efter lunch körde jag ut kidsen till mamma. Eller nä vi hämtade mamma och så körde dom ut mej till Hooks herrgård! Så grabbarna har sovit hos henne inatt! Bra för både oss och dom att komma ifrån varandra lite...
Jonas och hans kollega Johan hade suttit och jobbat hela dagen där, så jag och Johans sambo Cecilia joinade upp dem på eftermiddagen!
Jag kom lite tidigare, så jag passade på att få lite egentid och egenvård på gymmet där!

 Fantastisk utsikt och 4.4 jobbig kilometer blev det på bandet! Att det är skillnad på att springa inne på ett band och ute.. Det gäller att ha pannben för att palla stå och springa på ett band, tveksamt om jag har det;-) Fy fan va tungt det var...

 Satans jobbigt under tiden, men förbannat skönt efteråt! Sedan styrketränade jag 45 minuter! En perfekt start på vad som skulle komma skall!

 Jag mötte upp de andra 3 och hoppade i den varma poolen! Fantastik härligt för både kropp och själ!

Vissa somnade också.. Inte jag.. Kan inte riktigt gå ner så mycket i varv, trots att jag absolut borde göra det...
Så klart smygfotade jag honom.. Och JA, jag kommer få fan för att jag lägger ut den här bilden. Men lever man med en bloggerska, ja då gör man;-)

 Badade, myste, vilade, slappade, drack lite vin, bastade och så badade vi lite mer! Hur underbart är inte detta för både kropp och själ?! Rena rama lyxen för både kropp och själ! Sånt här behöver man verkligen ibland! Tid för återhämtning!

Så fantastik miljö där ute!
Det är så bra, för det ligger bara ca 3-4 mil hemifrån! Man behöver inte fixa med övernattningar, bilköringar på flera timmar och andra såna där måsten... Bara komma dit på 25 minuter och hem igen när man vill och känner för!
Klockan 20 var det dags för middag! En 5-rätters! Alltså jag dör vad gott och så lyxigt!

 Och på frågan om det var gott? JA!! Herregud, smaklökarna dansade inuti munnen!

 Det var inte bara 5-rätters middag vi åt. Nej vi drack också 5 olika viner till alla rätterna! Sååå goda viner!

 Vi fick ett bord med utsikt över skön! Så vacker utsikt så man nästan får nypa sig i armen!;-)

 Det var fullt i resturangen, fullt av 60 plussare och golfare.. Herregud va de kunde prata, skratta och hålla tal... Banne mej så att det är så att 60 plussare är mycket värre på att höras än oss "ungdomar";-)
Nä jag vet, det ser inte så fullt ut.. Vid 23 började de flesta gästerna att gå. Då hade vi suttit i 3 timmar och käkat middag!

Kvällen till ära såg jag ut så här! En mysig klänning från H&M som jag köpte i fredags för 149 pix och ett par snygga bruna höga skor även dom från H&M för 299 riksdaler! Smycken glömde jag hemma.. Eller så packade jag ner dom i något barns väska? Jag vet att jag höll i dem, men nu hittar jag dem inte.. Förvirrad? JA!
Klockan 00 kröp vi ner i sängen, nöjda, glada, mätta och utvilade och somnade som stockar!
Den här dagen kommer jag att leva på länge! Man behöver lite sån här lyx ibland mellan varven! Lyxa till det helt enkelt!
Kände redan när jag vaknade att jag var mer utvilad och kände mej mycket piggare och starkare! En PW med min man på nästan 9 km gjorde den här dagen perfekt! Har fått massor gjort under dagen! Vädret är ju på topp och man vill bara vara ute och tanka energi och njuta av de härliga strålarna som solen ger! Fixa i trädgården, pilla lite här och där!
Njuta bör man!;-)

Provresultat...

I torsdags fick jag de provresultat som jag tog prov på i måndags....
Så här stod det i brevet jag fick:

Alltså verkar det som om jag har en underfunktion på min sköldkörtel...
Givetvis stod det inga provresultat på lappen. Men tack gode gud för den digitala världen som vi lever idag, då man lätt som en plätt kan gå in och läsa sin egen journal. Läsa om sina värden och läsa vad läkaren skrivit om en!
TSH som sköldkörtelvärdet heter låg på 4.7. Ett normalvärde skall ligga på mellan 1.5-3.0. Men detta verkar vara helt upp och ner. För det beror på i vilket landsting du bor. Jo så är det. Värdet verkar vara lite hejkonsvejkon. Vissa landsting har till och med ett värde på upp till 4.0, medans andra har till bara 2.5...
Ja låter detta som en djungel? Det gör det för mej med kan jag säga. Men jag har fått det förklarat för mej att ju högre siffran är, desto lägre TSH...
Jag kan tyvärr inte läsa vilka värden jag hade för ett år sedan när jag var där och tog (var tydigen där i januari 2015) Kanske var det redan då lite högt?
På någotvis hur jäkla dumt det än må låta så är det ändå skönt att få reda på att något är "fel" på mej. Att det är något som fattas i min kropp. Ja för det är det ju, det fattas ju ett hormon i min kropp som inte min sköldkörtel kan producera fram som jag har fattat det. Jo jag har googlat i massor!
På riktigt, jag trodde jag höll på att bli galen. Under det sista halvåret har jag verkligen inte känt igen mej själv någonstans....
När man googlar på symtomen som just sköldköretel har, så stämmer det så mycket på mej. Frusenhet, trött, huvudvärk, irriterad, viktuppgång, svårt att hålla vikten, ledsen, deppig, feberkänslor, domningar i armarna, skakningar och ja listan kan bli lång...
Alltså man lär sig på någotvis leva med detta.. En känsla som kommer smygandes mer och mer. Man vänjer sig, fast man mår dåligt... Tänker att det nog går över snart...
Som sagt, läkaren vill att jag ska komma dit om 3-4 veckor igen. Men på måndag tänker jag ringa upp honom igen och be om att få ta nya prover.. Varför vänta? Det är ju inte så att sköldkörteln läker utav sig själv.. Levaxin måste sättas in och förhoppningsvis kommer jag att må bättre då!
Tyvärr enligt både rykten och google så verkar det tyvärr som om allmänna läkare inte har riktigt koll på den här sjukdomen...
Jag är så glad att jag tog tag i detta förra måndagen! Nu hoppas jag dock att jag inte ska behöva stå på mej allt för mycket när jag ringer på måndag. Nä för man kan tycka att man inte ska behöva göra det inom vården... Ibland ska man tyvärr vara friskt för att vara sjuk så man orkar stå på sig... Hemskt, väldigt hemskt...

En slags hatkärlek...

Varje visa varje år... Det stora steget att gå ut i trädgården och rensa upp.. Varje år så tänker jag: Nä men det här ska vi väl fixa på ett kick...
Hmm, tror inte det va? I början av maj såg det ut så här i våra slänt... En liten inblick på hur gräsligt  det var...
Alltså ogräs, på riktigt!? Borde man inte kunna utrota det på något sätt? Vet inte hur mycket jag dragit upp genom åren? Säkert en hel stor släpkärra...

 Efter nästan 2 dagars jobb rensandes på knä i trädgården så började det äntligen se någorlunda ut...
Jag har gödslat utav bara fasen och även lite ny och fräsch jord lades lit..
Växtrena måste ha fått en chock. Ja för jag kommer då inte ihåg att jag gödslat en endaste gång under de 8 år som vi har bott här.. Borde man skämmas? Men va fasen, blommorna har ändå blommat så...;-)

Naturen är verkligen fantastisk! På bara 2 veckor har det växt upp så här mycket!
Jag har förklarat krig mot ogräset och har nu varje kväll varit ute en liten snabbis och dragit upp de förbannade grässtråna som växt upp...
Jag har en slags hatkärlek till våran trädgård...
Egentligen ser jag bara en massa jobb med den. Vilket stressar ihjäl mej. Medans i andra andetaget tänker jag: Vem gör jag det för? Grannarna? Nej skulle inte tro det, det är ju för vår egen skull. För att kunna sitta där sen i sommar och njuta av en fin och blmstrande trädgård!
Igår när jag låg där och svor lite för mej själv över helvetes ogräset så kom ändå en tanke flygandes genom huvudet... Det här är ju ändå ganska så rofyllt!
Här ligger jag, kvällsolen lyser, fåglarna kvittrar och jag känner ingen stess inuti mej... Bara så jäkla lugn!!

 Det har tagit hårt vid rosorna i vinter... Har ingen aning varför? Kanske en mild vinter? Trots att jag klipp ner dem rejält så känns det som om de har väldigt svårt att komma upp och tuffa till sig...

Liljekonvaljerna är på väg upp! Så vackra och doftar underbart!
Förhoppningsvis kommer den här slänten att stå helt i blom snart, utan en massa jäkla ogräs...
Häcken likaså.. Varför växer det så in i bänken mycket gräs i häcken när det inte ens växer på gräsmattan? Nä för på gräsmattan växer det ju bara mossa...;-)

Maskrosorna började jag kriga mot för ett par år sedan.. Och skam den som ger sig! Iår har jag nog bara dragit upp si så där 100 stycken.. Skillnad mot förra, då drog jag nog upp 300 och året innan 500.. Så det blir bara mindre och mindre! Skam den som ger sig! Jag ska allt utrota dessa små jävlar;-)

Sköldkörteln? Klimakteriet? Stressad? Utarbetad?

Förra veckan tog jag tag i mitt liv och ringde till vårdcentralen... Alltså jag gillar det inte... Att slå numret och vänta på att någon svarar, beskriva känslan för en sköterska hur man mår och har mått under en längre tid och sedan ska de utifrån hur jag själv beskriver allt om mitt mående boka en tid hos en läkare...
Förmodligen tyckte hon inte att det var så prioriterat, för jag fick vänta en vecka för att få komma dit... Jag förstår henne, har man väntat med att ringa VC så länge som jag har gjort, ja men då kan man ju lika bra vänta en vecka till....
Jag kommer in till min husläkare.. Samma som jag var hos sista, förra året när jag hade min lilla böld i baken... HÄR och HÄR kan ni läsa om det besöket... *host*
Herregud, fick flashback och tänkte vända i dörren.. Den här läkaren har varit i min rumpa och rotat förra året... Mums liksom;-).
Jag gillar verkligen inte vårdcentralen och sjukhus. Det går kalla kårar inuti min kropp... Trots superhärlig personal!! Vet inte varför jag känner så?
Så NEJ jag är inte den som är den som ringer bara för att... Så jo, nog mår jag allt lite sämre än jag kanske vill erkänna för mej själv...
Träffar farbror doktorn.. Vi samtalar litegrann.. Redan då och där känner jag hur tårarna bränner bakom mina ögonlock.. Jag hatar att sitta där helt själv och blotta hur jag känner mej inuti.. Beskriva med ord som jag knappt själv vet hur jag ska beskriva om hur jag mår...
Sköldkörteln? Klimakteriet? Stressad? Utarbetad? Ja det kan vara mycket. Vi börjar med att ta ett par blodprov för sköldkörteln. Vi skickar över ett brev till dej när provsvaren har kommit. Är det inget som visar några förhöjda värden, så får du själv ringa om du mår sämre.. Vi kan erbjuda samtalsterapi... Pulsen var bra, hjärtat likaså, blodtrycket var perfekt och ingen tillväxt på halsen där sköldkörteln sitter...
Så ja nu sitter jag här.. Kanske mår jag ändå en gnutta bättre nu? Kanske inte? Kanske intalar jag mej det?
Visar inte proven på något fel? Nä men då får vi väl hoppas att jag ändå kommer att må bättre... Ja för annars måste jag ju ringa de där samtalet igen och besöka farbror doktor...
Jag vet, hur farligt kan det vara? Nä inte alls... VC är ju till för att hjälpa om man mår dåligt, eller hur? Och personalen är där till för OSS patienter!
Som sagt, vi väntar och ser... Kanske är jag egentligen helt frisk vilket vore det bästa av allt... Eller så är jag inte det?
I vilket fall, så tycker jag ändå att jag mår en liten gnutta bättre inombords? Jag är inte längre så arg som för några veckor sedan... Då kunde jag inte ens tygla mitt humör... Kanske är tröttheten bättre? Svettningarna? Frusenheten? Mensen?
Kanske mår jag ändå en gnutta bättre inombords, kanske känner jag mej mer tillfreds nu? Kanske borde man gå på samtalsterapi, ja ett par gånger! Kan ju faktiskt vara ganska så skönt at få lätta på trycket..  Man bär ju faktiskt på en hel del i sryggsäcken...
För fler år sedan, närmare bestämt si så där 17-18 år sedan.. Då gick jag en sväng på BUP! Gick i samtal.. Det var en tuff tid i mitt liv. Skilsmässan mellan mina föräldrar kom ifatt, det tog hårdare än vad jag ville erkänna... Livet som tonåring är inte alltid så lätt och ja, små bekymmer kan lätt bli jättestora bekymmer och till slut samlas alla bekymmer till en jättestor fylld ballong som håller på att smälla och man själv känns som om man ska gå sönder inuti...
Jag kan ännu komma ihåg den där känslan som jag hade då.. Känslan efter mitt första samtal på BUP... Den där jätteballongen som var så fylld så det gjorde så ont inuti mitt bröst att jag höll på att dö, den hade sprängt sönder och jag kände mej så lätt när jag gick ifrån sjukhuset.... Lätt och lättad!

Och, tack för att ni läser mina alla ord! Ibland bara måste man få skriva av sig, dela med sig! Ikväll var det just en sådan kväll! Svamligt, svajande och kanske lite oklart... Men det är väl så livet är? Inte alltid spiktrakt, utan både svängar hit, dit och uppförsbackar och nerförsbackar?! All kärlek till er!

En fantastisk miljö!

Så kom vi till söndag igen... En helg som varit extremt lugn... Bara varit, slöat och jobbat lite..
I fredags eftermiddag åkte vi ut till mamma och fikade. Solen sken och det var varmt! Sista dagen med värme. Nu är det bara iskallt ute.. 7 plusgrader och vi har fått ta fram mössa och vantar igen. Snacka om att få en käftsmäll liksom... Suck och dubbelsuck. Men det är väl en av de få saker som vi kan rå över, vädergudarna... Bara att gilla läget liksom och försöka behålla den varma känslan av sol och värme som bjöds på förra veckan...

 Det är så fantastisk miljö ute hos min mamma i skogen! Alla årstider! En härlig miljö att fota i! Gammalt och slitet, blommigt och grönt!
Det är såna dagar som man önskade att man hade en riktig kamera och inte bara en mobil att fota med..
Ja för så är det faktiskt, det är skillnad på kvalité och kvalité på bilder som tas med en riktig kameran och en mobil, så är det bara...

 Att försöka få barnen att vara med på kort.. Ibland går det hur lätt som helst, ibland inte.. Alltid är det någon som ska tjura och ALDRIG kan de vara på samma humör..

 Hade tänkt mej ett fint kort på bröderna Grunditz där sittandes på bänken.. Men de tyckte visst något annat, speciellt min lilla minitonåring Douglas...

 Alfreds kompis Wilmer vad med ut! Alltså visst är dom söta! Vänner i ur och skur! Jag hoppas att deras vänskap håller livet ut! Sötnötter! Dom ställde gärna upp framför kameran!!

 Man får vara snabb med kameran om man ska få med Douglas på ett kort nu för tiden... Han satte sig och tjurade när jag tvingade honom ut för att sätta sig där.. Men rackarns, det blev ju jättebra kort i alla fall...;-) Man behöver ju inte alltid stå helt upprättad och le mot kameran!

 Alla behöver ju inte vara en linslus som mamman i huset...;-) Tvingade Douglas att fota mej lite. Han gjorde det, men mot protester!

Douglas börjar bli så stor nu att han nu börjar fatta grejen med detta att vara med på bloggen... Jag frågar oftast honom om det är ok om jag lägger ut en bild på honom! Ja alltså, så klart det gör jag ju med de andra 2 också... Ibland, inte alltid..
Det är ju inte så att jag hänger ut dem här. Och jag är helt säker på att de en dag kommer att tacka mej för att jag skrivit ner och tagit så extremt mycket bilder på dem som jag har gjort under mina 7 år som bloggare!
Tänk va fränt om man en dag blev så rik att man kunde trycka upp HELA bloggen som en bok! Eller kanske ta inlägg som handlade om just varje barn och trycka upp de och ge dem som en present! En dag kanske det kan bli sann! En perfekt studentpresent kanske? Eller 20 års present! Ja för absolut! Jag kommer att blogga hela livet!;-)
Nähä.. Nu kan jag inte sitta här mer... Tvättstugan skriker ilsket på mej.. Dom bilderna är inte fullt lika fina.. En överfylld tvättstuga med tvätt. BLÄÄÄ....

Första doppet!

Vilken helg vi hade förra helgen! Rena rama sommaren ju... Där och då ville man ju bara stanna tiden och hoppas på att det var semester på riktigt... Men nja, det gick ju inte. Men vi hade i alla fall en underbar helg med strålande sol och 20-25 graders sommarvärme!
Som den positiva människa jag är (Jonas kallar mej ju inte positiva monstret för inte liksom) så tänker jag så här: Vad det här sommaren som vi fick? Kommer vi att få en härlig och fin sommar? Eller var det här allt? Ja ja, jag veeet! Man ska vara positiv och JA jag är det! Lovar! ;-)

 Barnen började redan på torsdagen att de ville bada! Jag tyckte det var lite kyligt i luften, men lovade att vi nog skulle hinna bada innan vi åkte hem...
På fredagen gick vi ner till havet! Alfred och Fabian tog till och med sig snorklingsutrusningen! Dom va i alla fall positiva! Ha ha!;-)
Älskar förövrigt de översta fotot där bröderna går hand i hand!

 Ungarna bara slängde sig i vattnet och låg där i säkert 20 minuter...

 Själv frös jag nästan ihjäl bara genom att doppa fötterna... SVINKALLT! Det var som att få 2 betongfötter på sig när de hade varit i vattnet.. De sas att det var 14 grader. Men det tror jag inte på. Snarare max 10 grader. Isen hade ju för bövelen nyss släpp;-)

 Så här skulle det alltid vara på stranden jämt... Folktomt. En hel strand nästan för oss själva!;-)

 Efter mycket om och men fick de till slut med Jonas i vattnet... Han hann knappt doppa sig förens han kom upp igen... Jo då, grabbarna de låg kvar där och snorklade efter småfiskar... Seriöst, har inte barn någon känsel? Eller är det så att ju äldre man blir, ju mer bardkruka blir man?

 Det var långgrunt.. Ganska så skönt, då har man lite bättre koll på sjöodjuren;-)

HEEEELA helgen tjatade barnen att jag absolut måste bada, ja eller i alla fall ta mej ett litet dopp... Jag vägrade, ja för jag kände mej ju lite snorig i näsan. Så nä det kanske skulle vara dumt att spä på snoret då;-)
Men ja, på söndagen var det ju nästan 25 grader i luften och svetten sprutade från min varma kropp.. Jag sprang i och doppade hela mej och höll på att frysa ihjäl. Satan i gatan va kallt det var... Brrr...

Jag köpte en ny bikini på KappAhl! Till och med Jonas tyckte det var dags för min gamla bikini att gå i graven. Då förstår ni att det verkligen var dags att kassera den;-)
Älsk på denna! Och såå skön! Håller brösten på plats, även om man drar ner banden från axlarna!
Har ni badat iår?;-)