Vem gör man det för? Sig själv eller andra?

Facebook oxå kallad skrytbook, instagram oxå kallad egoappen, bloggar oxå kallad skryt...
Dessa forum kan stressa folk, det kan stressa mej, det kan göra mej arg, besviken och frågande. Jag kan få ångest när jag läser på fejjan att någon har sprungit 2 mil på under 2 timmar. Jag kan bli grön av avund när jag läser att 2 av alla mina 400 vänner på facebook skriver hur underbart skönt de har det på andra sidan jordklotet med sol, sand mellan tårna och med ett kornblått hav...
Jag spyr ibland på alla underbara instagrambilder. Jag dör nästan när jag ser att den har köpt nya kläder IGEN(!!) och att dom har sol hos sig. Och själv känns det som om jag ständigt går i gamla trasor och lyckas alltid vara där regnet öser ner...
Bloggar... Bloggare som skriver om sina rosa skimrande liv, visar upp sina topphem där det inte ett endaste liten mattfrans ligger fel... Alla dessa bloggare som har så grymt snygga kläder som de stolt stoltserar i VARJE dag.. Det kan oxå göra mej grymt avis... Och allas barn... Gud sicka söta små filurer som inte knöcker ett hårstrå på sina syskon...
Allas fina trädgårdar som skapar ett värre stress än jag vet inte vad. Vi MÅSTE ju oxå ha den finaste trädgården och det kan ju inte se ut så... Vad ska folk säga?
Hemmet måste ju målas om, möbler måste köpas och VI måste ju ha snyggast. Vi måste ju ha ett lika fint hem som alla andra... Som alla andra som stolt visar upp sina hem...
Åh nej, nu har dom varit hos varandra... Men hur kan dom umgås och vara så goda vänner helt plötsligt? Och varför blev inte vi/jag tillfrågad? Vänner hit och vänner dit...
Guuuuud va smal hon/han är. Nu får dom väl sluta vara så jävla hurtiga och hur orkar hon och hur har hon tid?
Tänker hon bara på vikten? Handlar allt om hur man ser ut och inte hur man är? Bara för att hon gått ner i vikt, så behöver hon väl inte skryta så mycket... Nej men kanske peppa?
Alla dessa nätforum, de kan skapa stress, avundsjuka, ilska och jäkligt mycket glädje, inspiration och skratt!!
Jag har frågat mej själv när tvätthögen växer, när mina skrikiga barn håller på att ta knäcken på mej. När ogräset ringlar sig upp för husknuten och när golven är så skitiga så att jag absolut skulle behöva städa dem omgående... Sängen borde oxå bäddas. Men vem gör man det för? Sig själv, eller för alla andra?
Måste man ha ett perfekt hem? Måste man ha en perfekt trädgår? Måste man ha perfekta små söta barn? Måste man ha en vältrimmad kropp? NEJ! Men allt beror på hur man vill ha det själv, inte tänka på hur andra tycker och tänker...
Just nu är jag inne i ett stimm där jag gläds, skiter i allt och skryter som en gris både på fejjan, instagram och i bloggen!
För 3 månader sedan spydde jag på alla hurtiga människor som visade upp allt vad de hade gjort. Men då blundade jag för det, det måste man för annars skadar man bara sig själv och mår dåligt....
Idag blundar jag för allt som borde göras... Jag gör som jag själv vill och inte för att det ska se bra ut för alla andra...
Så ikväll borde jag ha gjort en miljon grejer.. Men nej jag orkar inte utan skiter i det. Jag lägger mej istället och pillar mej i naveln och kollar på tv!
Vi skapar ett slags stress, ett stress där vi stressar upp varandra genom alla dessa forum och jämförelser. Samtidigt som vi gläds och inspireras av andra.. Vi skapar avundsjuka, inspiration, glädje, sorg, hopp och uppmuntran! Det är svårt att inte vara alla till lags...
Jag är som jag är och som sagt, just nu skryter jag MYCKET... Allt handlar absolut INTE om vikt. Absolut INTE... Och mina barn har ALDRIG märkt att jag "bantat" att jag har gått ner 20 kilo... Jag har ätit precis nästan samma som dem. Jag har bara fått kämpat lite mer, tränat lite mer och gett mej fan på det.. Inget är gratis.
När jag ska visa upp vårt hem för er så städar jag precis där som jag ska fota... Oftast, så att de ska se bra ut just där..;-)
Jag svamlar mycket ikväll och jag förstår er om ni inte fattar ett jota om vad jag bablar om. Kanske gör ni det? Kanske inte?...;-)
Men alltså om man ska summera det hela så vill jag bara säga att man får ta det med en lite klackspark. Allt är inte så rosaskimrande som alla vill att vi ska tro att det är, solen skiner inte alltid där som inte du är och ALLA dina facebookvänner reser inte bara för att 2 lyckas göra det på en och samma gång...
Alla har inte så fint hemma. Alla behöver inte ha toppenfina trädgårdar... Alla behöver inte ha massor av vänner...
Nej jag slutar här för snart har jag tvina in orden i varandra och jag är impad om ni ens har orkat läsa hit... *fniss*
Nu ska jag fortsätta att pilla mej i naveln!;-)