Dom där 2...

Våra kära 2 små minsta är som ler och långhalm... I ena andetaget slåss dom så att tårarna sprutar (ibland oxå bloden..) Men i det andra andetaget så kramas dom och är bästa kompisar...
Dom där 2 är inne i en extremt jobbig period just nu... Dom hittar på bus, jävulskap, hyss och andra jädrigt jobiga saker...
Hela dagarna...
Ibland kan jag inte annat än att skratta åt dem, men oftast gör dom så att de får mitt blod att koka...
Jag vill inte ens tänka på hur dom där 2 små liven kommer att bli om si så där 10 år... Lovar att dom kommer att prova på ALLT och lite där till.. Och så kommer dom att ständigt tävla mot varandra och gör den ena det, så klart att den andra oxå måste göra det....

Men som sagt, det är inte bara bråk, skrik och tårar... Nej det är kärlek, kramar och pussar oxå;-) De strålar en slags trygghet kring dem som är svår att beskriva och syskonkärlek är det inga tvivel på;-)
Det skiljer sig knappa 21 månader på dem, men nu skiljer det sig inte så många centimeter och kilo på dem;-)
Jag fasar redan för hur dom där 2 små liven kommer att sköta sig på bröllopet? Jag är inte så säker på att dom kommer att sköta sig alls... Jo det är bättre att vara inställd på det, så kan de bara bli så mycket bättre;-)
Alfred kommer att viska i Fabians öra vad han ska göra och då gör Fabian det, precis det Alfred säger till honom... Kan ju bli spännande detta...