Det trodde jag aldrig om mej själv, ALDRIG!!!

Kan jag så kan ALLA!!!
För ett år sedan kunde jag knappt lyfta mina ögonlock när klockan ringde 7 på morgonen. Död var det rätta namnet... Om någon skulle ha sagt till mej att jag ett år senare skulle sätta på mej löpardojjorna strax innan klockan 5 på morgonen för att bege mej ut på en morgonjogg så hade jag skrattat dem rakt upp i ansiktet.
Men plötsligt händer det! Detta trodde jag aldrig om mej själv ALDRIG! Men idag tog jag mej en lätt joggingtur istället för att gå min vanliga PW! Skulle ha sprungit igår, men eftersom att vädret visade sig från sin bästa sida ville jag njuta, sen hamnade jag i rabatten och rensa ogräs, maten skulle lagas och huset skulle städas av. Så då fick det bli en tur idag istället!
Jag är banne mej nöjd med mej själv! Och det gick som en dans att springa, det kan man ju inte tro att det ska göra så tidigt på morgonen, inte fort eller långt på någotvis. Men skön! ;-)
Så klockan 05:30 hade jag sprungit mina 5,5 km! När jag kom hem var det en till morgonpigg krabat uppe. Alfred satt tålmodigt och väntade på mej på en stol i köket som han gör varje morgon, sedan äter vi frukost tillsammans!!
Återigen, kan jag så kan ALLA, du, du, du och DU!!!! Det är bara så!!
By the way... Det ser ut som om jag har jordens största mage, med jordens största navel... Men det bjuder jag på. Man kan ju inte allatid vara snyggast, speciellt inte klockan 05:30 på morgonen efter 5,5 km löpning;-) *fniss*
Nu lever jag på lyckoendorfiner, såna där härliga endorfiner som kommer och bosätter sig i kroppen efter ett att man har tränat!