Man ska inte alltid haka upp sig på vågen...

Jag är själv den bäste i världen på att haka upp mej på vad jag väger och så stirrar jag mej helt blind på dessa förbaskade siffror på vågen...
Antingen blir jag gråtfärdig för att det står plus och deppar ihop fullständigt eller så blir jag själaglad för minsta lilla minus och skriker ut det över hela världen vad jag väger...
Jag har inte vägt mej på säkert en månad. Nej jag känner att jag mår bäst av att inte göra det. Jag blir som sagt så dumt grymt fokuserad på dessa förbaskade siffror...
När jag träffade Jonas för över 12 år sedan hade jag precis gått ner över 22 kilo genom viktväktarna.
(Jag vägde då som mest 89 kilo strax innan jag började "banta" och var rund som en liten boll;-)
Men så tog jag tag i mitt liv och var ett tag ute på vääääldigt djupt vatten, då jag nästan blev lite sjuk av all denna viktfokusering och mat. En gång var jag nere på 62 kilo. (Vääääldigt lite för att vara jag...)
Men när jag blev tillsammans med Jonas låg jag på runt 65 kilo, men det här med träning var väl inget jag höll på med utan fokuserade mest på maten. En PW lite då och då, men det var allt...
Alla dessa år har jag pendlat som en jävla jojo. Upp och ner. Inte konstigt att brösten ser ut som två utsugna pungkulor idag. Nej för hur skulle skinnet hänga med i min maraton jojovikt upp och ner?!;-)
Som mest när jag har väntat mina barn har jag vägt 106 kilo och som minst, tja runt 62 kilo... I mitt vuxna liv då!
Nu idag tror jag att jag väger runt 70 kilo. Jag har alltså gått upp sis så där 3-4 kilo sedan min viktminskning förra året. (Läs HÄR) Men här har jag legat nu ganska så många månader och det är här min kropp trivs bäst som det verkar. Jag tror att kroppen har en trivselvikt som den gärna vill ligga på för att må bra. Och ja det är bara för mej att inse att min kropp vill ligga på runt 70 pannor.... (Även om jag bra gärna hade velat väga 63 kilo, som sagt. JÄVLA siffror hit och dit...;-))
Iallafall så dök jag in i förrådet efter jobbet och hamnade bland gamla album. Gud så roligt det är med gamla kort! Underbart!!
Jag fann ett kort som är taget sommaren 2001, alltså precis när jag hade träffat Jonas och då vägde jag runt 64-65 kilo.

Jag tycker själv att jag ser rundare ut 2001 än vad jag gör idag? Alltså skiljer det 5 kilo plus på bilderna...
Men idag tränar jag mycket mer. Och JA muskler väger mer än fett och därav ser jag inte lika rund ut som på den vänstra bilden. Eller?
Som ni ser, jag har ALLTID haft mage och bröst och det har liksom inte spelat någon roll att jag har gått ner i vikt. Dom 2 har alltid suttit kvar... *dubbelsuck*
Så man ska verkligen INTE stirra sig blind på vågen siffror, absolut INTE.. Och det där jäkla BMI:et kan slänga sig i väggen så långt och hårt det går för det stämmer verkligen INTE. För enligt den tabellen så skulle jag i så fall vara överviktig idag... *suuuck och mummel för såna där tabeller*
Att röra på sig, äta sunt på veckorna och att vara glad. Ja då ska ni se att alla mår bra!;-)
Jag mäter mej lite då och då. Inte hela kroppen, utan bara runt midjan och måttbandet ljuger aldrig ska ni veta;-)
Kan ångra ihjäl mej att jag inte mätt mej från dag ett, alltså den där dagen i september -11, när jag tog tag i mitt liv. Att jag inte mätte alla kroppsdelar för att se resultaten även där och inte bara på den där vågen...
Kan jag så kan DU!!!!