För precis 5 år sedan...

Såg jag ut så här... Som en vandrande badanka. Eller kanske en vaggandes badanka med jordens största mage. Fötterna såg ut som två tennisbollar och till och med foppatofflorna var försmå. Det var en tropisk hetta över hela landet och jag satt hela dagarna i en solstol och solade mitt ansikte, armar och ben när Douglas var på dagis!
Jag var brun som en pepparkaka och brunare har jag aldrig varit!
Några dagar kvar till BF. Men då var jag helt säker på att den lilla krabaten i magen skulle komma vilken sekund som helst. Men tänk så fel jag hade. Vi fick allt vänta och vänta och vänta....
Jag får en klump i halsen och en stor tår i ögat letar sig fram i skrivande stund...
Den natten den 29 maj 2008, en het försommarnatt. Den natten kommer jag ALDRIG att glömma. Den har satt sina spår i mej. När han väl bestämde sig för att komma ut, så gjorde han det med dunder och brak. Och hade vi inte haft en sådan skicklig sjukvård, eller att vi inte hade åkt in i tid. Så hade nog aldrig Alfred funnits... Usch va hemskt. Jag ryser ända in i benmärgen... Den lilla kämpen, den stora klumpedunsen som slet upp hela mitt underliv. Han kom ut och var som en blå geleklump...
Jag ner på operation och fick sen inte se min nyfödda lilla älskade son förrens 6 timmar efteråt... (Läs en kort sammanfattning från Alfreds förlossning HÄR!)
Jag svamlar ikväll... Jag tittar igenom gamla kort och inser återigen hur jäkla fort tiden går... Titta så liten Dudde är... Lika liten som Fabian är idag...
Gud låt oss få stoppa tiden en liten gnutta och bara njuta lite... Jag MÅSTE bli mycket bättre på det där med att njuta medans barnen är små. Jag HAR blivit MYCKET bättre på det. Men jag kan bli ÄNNU BÄTTRE på det!;-)
Bara en liten inflikare... När jag vägde in mej på förlossningen på natten stannade vågens siffror på 105 pannor.. EttHndraFem jäkla kilo;-) Jag var en rejäl bit... *fniss*
Och en inflikare till... Jag skulle LÄTT kunna se ut så där igen... Tänk va häftigt med en liten FYRA... Men nepp, bebisfabriken är stängd nu (*host* enligt Jonas iallafall;-)) Nu ser vi istället fram imot vårt drömbröllop, där vi ska bli man och hustru!;-)