onsdag 4 oktober 2017

Att få ur de berömda fingrarna ur röven....

Jag har ojjat mej en del här hemma den sista tiden.. Att jag har en jääättestor ångest för att jag inte bloggar.. Jag vill, men jag tycker att jag skriver samma lika hela tiden... Det var liksom mycket lättare förr, trots att grabbarna var både högt och lågt när de var mindre, så fanns det ändå något att skriva om och tiden verkar som om den fanns mycket bättre... Då var jag liksom en mammablogg... Absolut det är jag väl kanske nu med, men inte på de sättet...
Sen har min blogg stundtals varit en liten träningsblogg och viktblogg.. Det är väl kanske det jag skulle blogga om nu, ja för då kanske jag skulle få ur den där hela den där berömda handen som verkar ha växt fast i min röv och som jag har så in i bövelen svår att få ut, ja om jag började träna igen... Latmasken har bokstavligt talat kidnappat mej och vägrar lämna tillbaka mej till den där träningshärliga flitiga Lisa som jag var förr...
Så då tyckte min käre kloke man att jag kanske skulle betämma ett tema på min blogg. Nä det vill jag då rakt inte.. Stackars Jooooonas, hur han än vänder och vrider på sina ord. Så tycks jag aldrig bli nöjd;-)
Men som jag skrev igår... Jag måste iallafall bryta min dötrend här på bloggen... Jag måste ju försöka att i alla fall blogga en gång om dagen! För egentligen vill jag ju!För jag vet att jag kommer att älska att skriva, men jag måste även här, få ur de berömda fingrarna ur röven och sätta dem på tangentbordet och låta dem flöda loss... Förr kunde jag skriva om precis vad som helst och tog liksom inte så hårt på om någon tyckte helt anorlunda än vad jag tyckte... Då hade jag en stor vaxduk på mej och så rann det av ganska så fort.. Men jag har ju också gått och blivit äldre och fått en liten dos av klokhet i mej kanske? Jag grubblar för mycket nu för tiden och tar så himla mycket åt mej av kritik och så kan jag inte vara så där öppen längre... Kanske kommer det igen om jag bloggar mer? Det vet man ju aldrig...
Att leva i de där glashuset är ju faktiskt ändå ganska härligt!;-)
Men jag tänkte att ni kunde hjälp mej lite på traven att få ur hela min hand ur min lilla stjärt och ge mej lite tips och råd så att jag kan blogga lite mer och för att inte få den där hemska bloggtorkan som jag verkar få allt oftare numera...
Skriv frågor till mej! Ja, så kan vi köra en frågestund! Vill ni göra ett gästinlägg hos mej? Det vore så himla kul! HAr du något på hjärtat som du vill få fram? Ös på!! Du får gärna vara anonym om du vill!
Har ni tips på vad jag kan blogga om? Är det något ni vill att jag bloggar om? Kom igen nu kära fina tjejer, kvinnor, tanter, kärringar, flickor, män, gubbar, killar och pojkar! Köööör! Kan ni inte kommentera här på bloggen?! Nä det verkar vara mycket svårare att göra det nuförtiden än förr? Vet ej varför? Skriv på fejjan eller PM:a mej! Maila mej: karolin@fyraess.se
En passande bild till detta inlägg? Nä det hade jag inte.. Men jag älskar att fota och moder natur i Sverige är ju helt fantastiskt vackert, trots att jag kanske inte riktigt gillar just den här årstiden med mörker och regn och fallande löv....
Men alla dessa härlig årstider! Vackert!
Även om jag varken tror på tomten eller att jag helst av allt skulle vilja fly Sverige även denna julen för att tillbringa den i ett varmt land och skippa allt som heter jul.. Så önskar jag mej en riktig kamera i julklapp! Då kanske jag skulle hitta mej ännu ett intresse! Älskar att fota!!
Så! Nu är ordet ditt!! Skriv till mej, snäääälla!!;-)

8 kommentarer:

  1. Hej Karolin!
    Vet inte om du kommer ihåg det, men jag skrev ett mail till dig för kanske ett och ett halvt år sen när jag gick i tankarna på om vi skulle skaffa ett tredje barn.
    Idag är vår tredje son 7 månader och är så glad att vi körde på och är tacksam för ditt härliga svar också.😊

    Jag kikar in här lite då och då och inspireras jättemycket av dig och din härliga familj. Tycker visst att din blogg lever och inte alls att det bara är samma samma. Så fortsätt gärna,efter egen ork och lust! Du är en superhärlig tjej!

    Kram Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jessica!

      Men åh ja! Så klart jag kommer ihåg dej! Men gud så underbart och ett STORT grattis till er! Visst är det underbart med 3 barn! HAde lätt skaffat ett 4:e om jag varit yngre och haft maken med på kroken;-)

      Åh va gullig du är! Tack snälla för dina ord! Blir så galet glad av alla era kommentarer!

      Stor kram K

      Radera
    2. Tack snälla, ja det är helt fantastiskt att ha fått tre pojkar. (Även om mina gråa hår aldrig varit så många med en arg 6 åring och en om möjligt ännu mer humörig 4 åring i huset. Men det vet ju du om någon hur det kan vara.😉) Det är ju det som är så himla kul när man hittar en blogg som din, någon som man kan relatera mycket till och både känna igen sig massor i och lära sig av.😊 du är ju liksom några år in i framtiden för min del med dina tre pojkar.😍

      Kram och trevlig helg till dig!

      Radera
    3. Ha ha! JAg veeeet! Skyller också på mina barn! Därför jag fått så mycket gråa strån;-)
      Ja men shit va tiden går fort!! Swwwwwiiiisch!!

      Stooor kram K

      Radera
  2. Hej. Jag har läst din blogg länge. Det är så härligt att läsa dina inlägg om både vardagstankar och fest. Linda

    SvaraRadera
  3. Jag gillar din blogg som den är, spontan på alla vis. Spontana inlägg vid spontana tider, precis som livet. Jag tycker inte att du behöver nåt särskilt tema, skriv det som faller dig in för stunden. Och om du inte hinner eller har fantasi för ett inlägg om dagen så skriv när det ploppar upp nåt i huvet bara. Vissa dagar noll kanske och andra dagar kanske ett eller t o m två inlägg.
    Kram J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh du är klok! Tack rara söta du!!

      Så kommer det nog bli!

      Stooor kram K

      Radera

Tusen tack för din kommentar!