Tonårslivet...

Jag halkade in på olika personens sidor idag på facebook. Jag fick genast ångest och bilderna från ett ångestfyllt tonårsliv dök upp i mitt huvud som ett svart spöke... Vänner som man trodde var ens vänner då, visade sig vara något helt annat.... Killar som utgav sig för att verka "intresserad" av en, utgav sig för att vara intresserad av något helt annat....Människor som man hängde med då, hur kan de ge mej ångest nu? Minnen som jag trodde jag hade glömt, var visst inte glömda och gömde, utan gömde sig låååångt inne i huvudet. De kommer fram oavsett om man vill de eller inte... Jobbiga tonårstid som blev ännu jobbigare av en skilsmässa från mamma och pappa. Ännu en stor revolt klev fram och ännu en ny fas i livet att lära känna....

Ångesten att aldrig känna sig riktigt tillräcklig, ville vara någon annan än den man kanske egentligen var...

Jag var en känslig typ i tonåren, men en ack så hård typ i de yttre, de har jag förstått nu. Med massor av energi och full av trotts... Varför gjorde jag de där sakerna som jag aldrig i hela mitt liv skulle ha gjort idag? Vart fanns spärren? Men på ett vis så kanske det var bra att jag gjort alla de där dumheterna, för att de är ju dom som har gjort mej till den människa jag är idag!

Idag är jag en vuxen kvinna med 3 små barn, humöret ändras inte så snabbt längre och min allt för korta stubin som fanns där förr, har blivit låååång. Nu brinner den nästan aldrig upp...
Jag är fortfarande fylld av energi, men har hittat de inre lugn som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle finna...

Mitt liv från förr, ja vad ska man säga? Det som fanns där då, finns de bara en gnutta kvar av idag... Vännerna som fanns då, finns de bara ett fåtal kvar av.
Jag har ett "nytt" liv nu. Att flytta från Malung var nog de bästa som jag gjort! Jag fick börja om, släppa ångesten och andas ny luft! Hade jag inte flyttat så hade nog mitt syre tagit slut och då hade jag aldrig tagit mej över vattenytan utan fallit låååångt ner i ett mörkt svart hål....

Trodde jag var stark förr, men det är inget av vad jag är nu.
JAG ÄR STARK!!!

(Fick ett önskeinlägg av Linnèa för ett tag sedan. Hon ville att jag skulle skriva lite om mina "ungdomsår, vännerna då och hur jag mådde med mera...Så ja de blev iallafall en liten inblik i hur jag kände det då! De kommer mera...;-))