På sena eftermiddagen plingade det på vår dörr, inte "fin" dörren utan den som vi och alla som känner oss går igenom... Jag ropade kom in fler gånger och när jag tittar ut i hallen ser jag en kille i 30 års åldern som glatt säger HEJ! Jag tittar både en och två gånger men känner inte alls igen honom... Jag går lite närmre då han presenterar sig med en brytning på svenska, engelska och polska. Han var ute och sålde tavlor, hans mormor bodde i grannbyn och med hjälp av henne hade han skrivit ett kort på svenska som beskrev honom. Han såg riktigt bra ut och var super charmig! Han sålde tavlor som han själv hade målat, enligt honom själv... Han hade 2 tvilling pojkar som var ett år gamla och han behövde pengar till dem.
Jag blir ALLTID så himla misstänksam när det dyker upp såna här personer, kan man lita på honom? Går pengarna dit de bör? Misstänker ju på en gång att det är tjuvar som är ute och kollar runt i alla hem.
Hur som helst så tittade jag igenom hans tavlor och hade inte hjärta att säga nej. Jag bad honom komma tillbaka imorgon eftermiddag vid samma tid för då vet jag att Jonas är hemma och kan då säga NEJ TACK!
Hur hade ni gjort? Köpt eller inte köpt? Låst era dörrar??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hade inte vågat öppna ens... är lite rädd av mig. Men nej jag hade nog tyvärr inte köpt..
SvaraRaderaKram
Det var en kille här oxå så lite mystiskt var det nog allt eftersom till mig sa han att han sålde tavlor som hans fru målat. Nu blev jag lite skraj. Lås din dörr. kram johanna
SvaraRaderaÄven här ute i Starkeryd har vi idag på em haft besök av en tavelförsäljare. Sa bara Nej,tack, stängde och låste dörren. (ringde oxå på dörren till vardagsingången)
SvaraRaderaHälsn Anna S
halkade in här, o måste ju berätta en lite småhemsk historia...:
SvaraRaderadet kom en sån där kille hem till oss ( tio år sen nu:) och vi bläddrade lite men sa nej tack typ.
nästa hus han gick till, hade det bott en gammel dam i. hon sa med nej tack.
det var visst droppen för honom...han misshandlade henne med portföljen med bilder i!
så jag släpper inte till dom ens engång sedan desss!
kram på sej!
Det kommer såna där "typer" gående ibland. (Observera! Vi bor 5 km utanför stan, så hur de kan komma GÅENDE är rätt imponerande i sig!)
SvaraRaderaDäremot köper jag aldrig sånt. NEVER! Masskopierad jädra skit (har jag fått uppfattningen om i alla fall)... (Usch, vad elak jag låter nu). :-D
Jag säger alltid nej tack så fort jag har öppnat dörren och ser att de har tavlor med sig. Eller vad de nu vill sälja.
SvaraRaderaVi bor ju i lgh och jag har alltid dörren låst, så där är jag inte rädd alls. Men hade jag bott i hus så kanske det hade känts annorlunda.
Fast jag tror å andra sidan att majoriteten av dem är oskyldiga och helt ofarliga!
Kram ♥
Låter skumt...det var en polsk kvinna hos oss igår kväll med bilder som hon ritat (sa hon iaf). Dom var riktigt fina, vi köpte en, tyckte synd om henne.. Men nu känns det obehagligt, är dom ute och rekar?? Usch, vi som inte har larm.. Kram fr Anna Orell
SvaraRadera