måndag 20 december 2010

Ett spöke???

Hmmm... Ni vet jag är ju en sån där som tror på "spöken"... Klart att livet inte bara tar slut så, utan att vi går vidare och en del av oss stannar här på vår jord! Så nu ska ni få höra vad som hände igår på bokgatan!

Igår plockade jag upp denna vackra kyrka ur sin kartong, men hittade inte de "högsta" taket. Gick igenom varje julkartong men utan att finna det. Bad Jonas att kolla igenom allt igen, men han hittade inte heller de...
Sedan åkte Jonas iväg en sväng och jag och barnen var nere i köket. Jag hörde på övervåningen hur de ramlade ner grejer ( de lät som när planscer rullar ihop sig och ramlar ner på golvet), men tänkte inte så mycket på de...
Senare på kvällen gick vi upp och fortsatte med vårt pyntande och ställde tillbaka de som inte skulle användas, när Jonas plötsligt frågar mej. -Hittade du taket till kyrkan nu? -Nej jag vet inte vart de är??, svarade jag -Men de sitter ju på, sa han....
Hmm, nu undrar jag vilken de är som varit och satt på taket? Vilken har hittat de? Ingen av barnen är de för dom var ju nere med mej... Undra om de möjligtvis kan vara vår osynliga hyresgäst som ännu en gång "visat" sig.... För vem skulle de annars vara? En mus?;-)
Jag kan liksom inte släppa det där, den har satt griller i huvudet på mej... Vem är de då som är vår osynliga hyresgäst?? Snäll är den då som bara vill oss väl,;-)! Okej jag får väl erkänna att jag tycker att de är lite läskigt...;-)

2 kommentarer:

  1. Lite läskigt... Jag har ju oxå nån skum figur som håller mig sällskap här hemma. Jag är mest arg på "min"! Min "din" verkar ju bara vilja väl! En osynlig medhjälpare tackar man inte nej till! ELLER?! :)

    SvaraRadera
  2. Men oj, jag ryser... gud så spännande! Tror med på sånt där, varit med om en hel del...

    Det måste vara nå speciellt med julkyrkor... En jul (den första efter att pappa gått bort),tände jag julkyrkan hos mamma, tänkte på pappa och viskade "är du här pappa, så kan du väl spela upp kyrkan precis som du alltid gjorde", gick på toa och hör sedan hur julkyrkan spelar fint utanför... Går ut och Joel sitter förvånad i soffan och bara stirrar och sara (min syster) står helt stilla i trappen och stirrar... Ingen var i närheten av kyrkan, men ändå spelades HELA melodin upp för oss... Vi satt sedan helt förvånade och lyssnade :p En sak om man råkar komma åt den och den spelar en kort stund eller så, men den gången spelades hela melodin, det är ju ganska länge och måste kruvas upp :p Hum...

    Spännande och läskigt med sånt där.
    Samtidigt fanns ju ett visst lugn i kroppen då, eftersom jag förstod att det var pappa som ville visa sin närvaro :)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!