Denna veckan har Jonas tagit ledigt från jobbet för att vara hemma med oss, vi skulle njuta och bara vara.... Men istället sitter han just nu på ett flyg på väg till Teneriffa till sin bror som ligger på intensiven där. Vi har fått positiva besked från läkarna där och vi ser ett stort ljus, han verkar ha haft tur i oturen. Men för att finns där för honom så åkte Jonas och hans andra bror dit i några dagar!
Jag har grinat i omgångar, jag stänger in mej på toan för att inte barnen ska se....Jag gråter för att min svåger, jag gråter för att jag saknar mitt hjärta, jag gråter för kärleken och jag gråter för livet!
Mitt i allt detta tänker jag på mej själv, då grinar jag ännu mer... Jag tycker synd om mej själv.. Mitt i allt detta virrevarv av känslor stiger ego Karro fram... Jag hade ju sett fram imot att bara var med hela familjen en hel vecka och så blir de så här... Låter ju helt sjukt när jag själv skriver de att jag tänker på mej själv när de ligger en annan människa och kämpa för livet....
Jag har ju mina älskade barn hos mej och de har mej. Vi kan ju hitta på saker utan att pappa är hemma. Men jag hade ju den där bilden i huvudet om att vi skulle ha en mysig vecka och så blir de så här....
Nu önskar jag av hela mitt hjärta att min kära svåger blir pigg igen och alla mina tankar går till honom!♥
Vi måste stanna upp och njuta, inte köra på som vi alltid gör. Jag är expert på de, tyvärr måste nått hända för att jag ska inse de... Krama dina nära och kära en extra gång och njut av livet!
måndag 27 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Karro, jag förstår precis hur du känner det. Och det är en hemsk känsla när man känner sig ego för att man sett fram emot att få ha familjen runt sig, med mys. Man får så dåligt samvete för att man tänker som man gör... Men du, att du blir så här ledsen är en sund reaktion. Du älskar din familj, och du vill verkligen att din svåger ska blir bra. Det är ju bara det att alla dina kärleksfulla känslor krockar ihop. Det är inte konstigt att du blir ledsen. Gråt, det hjälper att släppa ut lite i taget. snart mår svåger bra igen och Jonas är hemma och behöver ditt mys. STORA KRAMEN till dig, världens bästa Karolin <3
SvaraRaderaMan får gråta, som sagt, bara skönt att släppa ut lite...! Och tycka synd om sig själv! Hoppas han blir bättre snart! STOR KRAM till dig! ♥
SvaraRaderaNämen ush och fy - hoppas verkligen att din svåger mår bättre. Jag känner också så igen mig i din reaktion... det är inte så konstigt - jag tror de flesta skulle känna likadant, men många vill nog inte erkänna det! ;)
SvaraRaderaStyrkekramar! Erika
Vilken jättejobbig grej att en nära släkting blir sjuk utomlands :(
SvaraRaderaMen jag förstår samtidigt ditt dilemma, och jag förstår mer än väl att du känner besvikelse över det du och familjen går miste om tillsammans.
Hoppas allt går bra för din svåger, och att ni får ta igen er tid tillsammans nån annan gång under bättre förutsättningar!
Massa kramar tjejen ♥
Styrkekramar! Och det är absolut okej att känna som du gör! Jag lovar, alla gör det! Skillnaden är att du vågar erkänna! Kredit till dej! Och en STOR KRAM!
SvaraRaderaKicki