Hej lilla livet!

❤Så va det tisdag igen och halva november har gått... Jag suger på att blogga och jag tror inte längre att jag kan kalla mej för bloggare, i alla fall inte en seriös sådan....

Vad som händer? Ja jag vette tusan? Livet, ja hel lilla livet just nu.. Eller kanske ska jag säga hejja lilla livet.. Nä nu krånglar jag bara till det...;-)

Livet, det kära livet, det går sååå fort så fort! Ja nu hinner man ju knappt blinka förens det är mörkt ute... Seriös, det är mörkt när vi går till jobbet och mörkt när vi kommer hem. Fy sjutton alltså... Ja ja, inget att göra åt, så är det att bo i Sverige! (Räknar ner nu kan jag lova till vår resa... 36 dagar kvar! Fatta om 36 dagar sitter vi i en flygstol just nu och bara ska njuta i 2 veckor i ett varmt land! Herreguuud, fattar knappt detta!;-))

Ja att livet går fort det vet ju min mamma! Min snygga härliga mamma som fyllde 60 år i torsdags! Tänk att min lilla mamma numera titulerar sig som en 60 åring, det kan man minsann inte tro! Och hon blir mer och mer lik min lilla mormor ju äldre hon blir!

I torsdags kväll åkte vi ut till henne och firade lite med tårta och kaffe och en stor bukett med 60 rosor!

Vi hade ju kalas i somras med släkten, men vi familjen ska ses om ett par veckor fira henne ordentligt med paket... Mm det gäller ju att få ihop den där dyrbara tiden på helgerna.. Ni vet, det är mycket hockey nu.. Nä då, jag är inte bitter inte!;-)

Jonas åkte i torsdags kväll till Riga på konferens, så jag har varit själv med dessa busar.... Fredagskvällen kom kusin Elvis och joinade gänget och vi hämtade mat! Ja, ibland orkar man inte stå och laga mat... Tur det finns hämtmat då;-)

Det har Äntligen kommit ett sushi ställe i byn! Ingen är lyckligare än jag! Åh va jag älskar sushi!!

På lördagsmorgonen när vi vaknade var det galet vackert ute med rimfrost överallt!

På dagens schema stod det hockey.. Yee liksom... Hockeymorsa? Nä jag vet faktiskt inte? Det får inte bli för mycket av det goda tycker jag. Men just nu är det de.. VARJE lördag står det träning för Alfred och Fabian, varje lördagsmorgon och sedan allt som oftast har Douglas också match... (Ta mina ord fint nu i era läshjärnor och bli inte förbannade för att jag skriver att det är mycket med hockey... Ingen är gladare än jag att de har aktiviterer som de älskar, men...)Först ut har Alfred träning som börjar klockan 9:15 och sedan Fabian som börjar klockan 10:15... Och så en timme innan ska man vara där för att hinna klä på sig. Speciellt om man är en sengångare som Fabian som tar såååå lång tid på sig att klä sig.. Och så knyta dessa förbaskade skrillorna.. Ja ja, nä nä det kommer jag aldrig att lära mej. Men jag gör det!;-)

Jo då, jag blev även inbokad på en kiosktid denna lördag... Kiosktid mellan 10:30-14... Som tur väl var, så hamnade jag med dessa underbara tjejer! Vi hade det jättekul, så jag ska inte klaga och den där kiosken har vi bara typ 2 gånger om året så jag ska väl inte klaga...

Tur oxå att jag har värdens snällaste svägerska och svåger som kunde ge lite mat mellan alla träningar, matcher och kiosktider! TACK!!

Klockan 14 började Douglas match! Japp, fullt upp denna lördag kan man säga.. Förlust dock....

Alltså dom här 2... Den här helgen.... GE MEJ STYRKA säger jag bara.... I luven på varandra HEEELA tiden och måste retas hela tiden. Vad gör vi för fel med deras uppfostran? Om dom var billiga? Ha, ja gratis faktiskt, ja nästan så jag kunde betalt någon för att ta dem;-) Skitungar, att dom orkar...

När man är i ishallen från morgon till sen eftermiddag blir man trött.. Ja konstigt de där för man gör ju inte så mycket själv.. Men man blir frusen och det gör att kroppen blir trött...

Kött ville ungarna ha, kött och potatisgratäng fick ungarna och var helnöjda!

Dipp och morötter framför så mycket bättre! Nja, jag vet inte jag.. Så mycket bättre är inte så mycket bättre längre tycker jag... Men det kanske blir bättre?

Inte bara jag som var trött efter en dag i ishallen... Alfred och Fabian knoppade in redan klockan 20...

Och jag och Douglas la oss klockan 22 och somnade snabbt där efter... Mm, klart man ska sova hos morsan när pappa är borta! Lika sliten som min skugga är, lika sliten känner jag mej...

Söndag och farsdag... Men far i huset var ju inte hemma.. Försökte mej på att ta ett kort på dessa grisar och skicka till pappan! Till slut så. Men det blir banne mej inte enklare att ta kort ju äldre dom blir... Kunde dom inte sitta stilla för några år sedan, så kan de absolut inte göra det nu...

Ungefär så här kan man väl sammanställa min helg med barnen själva hemma... Ha ha, ja ibland är det inte en dans på rosor.. Gud i himlen va trotsiga de är mina kära små barn.. Snyggt, Alfred 8 år gammal har målat sig i ansiktet också.. Är det någon som skulle kunna göra något sånt här (läs tatuera sig) när han blir vuxen, så är det förmodligen Alfred Grunditz...

När jag vaknade i söndags morse av att det var alldeles tyst och lugnt på övervåningen och Alfred och Fabian satt och spelade kort. De va sååå sams och de pratade med normal ton till varandra! Jag fick en liten julaftonsfeeling i kroppen! Ja det lät som om det vore julafton på barnens  röster, så där förväntansfulla på något vis! Åh va varm i hjärtat jag blev! Mina 2 yngsta söner kunde vara snälla mot varandra och prata med normal röst till varandra utan att skrika!

Mitt varma hjärta blev inte särskilt långvarigt... De frös ganska snabbt till is där jag låg i sängen och myste... Jo då för då hör jag hur Alfred säger: -Äsch det gör inget, de va bara ändå en skitkvalit'e på tapeten... Då har unge herr Grunditz "råkat" få sin fot in på väggen och kilat in sina små jäkla tår mellan skarvarna på tapeten och liksom gjort så en hel våd (nästan) har lossnat... Behöver jag ens säga att jag flög upp och blev rosenrasandes... Hans nytapetserade rum liksom.. SKITUNGE!

Vi klädde på oss och gick ut! Luft brukar göra hjärtat varmt igen! Tipspromenad och det var sååå vackert ute! Idag, mindre vackert ute.. Det märks att julen närmar sig.. Gräsmattorna börjar bli gröna, det är plusgrader och det regnar.. Nej då, nu ska jag vara positiv;-)

På eftermiddagen gick vi bort till min bror och svägerska! Kussarna skulle göra läxa, konstruktionsläxa och bygga ett torn! Skönt att få sitta där och prata med en kaffe i handen! Behövde jag, lite vuxet sällskap!

Söndag natt kom min man äntligen hem! Jag tyckte jag kunde behöva lite semester en vecka nu.. Klart jag kunde få, men jag inser ändå att min familj är den som gör att jag mår allra bäst. Även om de kan reta gallfebern på mej både en och 30 gånger per sekund...
Fars dag firade vi lite snabbt igår kväll! En ny T-shirt fick Jonas, en Jonny Casch t-shirt! Skall tydligen vara snyggt enligt honom.. Antingen börjar han bli gammal, eller så är det jag som inte hänger med i svängarna! Han blev hur nöjd som helst över den och huvudsaken det!;-)
Och jag då, vad fick jag!? Ja men det är väl klart att min älskade man har köpt något när han varit borta! Jaaa, jag vet! Jag är sjukt bortskämd av Jonas, de vet jag! *harlkel* Men visst är de så, ge och ta!;) 

Jag fick en parfym som luktar såååå gott!!! Tack världens bästa du! Nu luktar jag som en drottning! En rik drottning med en stor och härlig tajkonfamilj runt om mej!❤️

Jag låste in mej på toaletten efter kvällsmaten ikväll som en liten tonåring! Sen lekte jag lite spa! Hårfärg, ansiktsmask, peeling, rakade ben, noppade ögonbryn och massor av fukt på min trötta kropp! Kanske kan jag få en liten gnutta energi av den timmen själv i badrummet? Om inte annat så är jag 10 000 mindre gråa hårstrån fattigare och si så där 100 kg kroppshår mindre! Jag hoppas ni tog fram anteckningsblocket!;)

Hej hopp gummisnopp!

En liten sneak peek!

Det går framåt på övervåningen! Alfred har fått flytta in i sitt nya rum, vi har fått flyttat in i vårt nya TV-rum. Men det är ännu inte helt klart...
Det är väl de som är de negativa när man gör sånt här själv, det är tiden.. Jobb på veckorna och ja mycket aktiviteter på helgerna. Då går det inte fort framåt vill jag lova.... Men skit i det, vi har ingen press på oss och vi sitter inte i sjön! Vi har ju ett Tv-rum och Alfred har sitt rum!
Det fattas lite lister här och där, en vägg med brädor och ett skrivbord! Sen så är allt klart!
Så här får ni se en liiiten sneak peek på hur det ser ut just nu! Som sagt, titta inte för noga för det fattas lite lister här och där. Bättre bilder kommer när det är helt klart! Jag vill ju förstås att de ska vara klart innan vi åker till Thailand... Mmm, men vi får väl se om vi hinner... Detta med att såga, snickra, hamra och mäta. NEJ det är inte min grej... Absolut inte! Jag kan gärna vara med hålla i planken, men sen kan jag inte mer. Men jag får väl kanske lära mej, så jag kan renovera i framtiden!;-) Nu blir det ju Jonas som får göra allt sånt här...

Alfred fick välja tapet själv och hittade denna snygga och ascoola tapet med massor av härlig färg på! Vi beställden den på Mr Perswall där det finns massor av härlig fototapeter! Vi mätte ut den i de mått vi behövde och den kom i precis de måttet och den var jätteenkel att få upp!
Ljuset är ju inte så himla roligt just nu. Nästan så att det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem... När det blir helt klart så lovar jag att försöka fota när det är ljust!

En sänglampa måste han ju ha! Så kom jag på att vi kan skapa en egen! Så jag köpte lite sladd i guldfärgat, en varm och mjuk glödlampa och så fick Jonas så snällt koppla ihop det! Passade ju jättebra där, lite som ett eldklot till tapeten!

Som sagt... Det fattas lite lister här och där... Men Tv-rummet blev sååå bra, mycket bättre än innan när det var sååååå stort! Det är svårt att möblera stora rum, när man liksom ställer dit möbler bara för att det ska fylla ut...
På väggen där till vänster ska det upp en fondvägg helt i trä! Det kommer bryta av så fint!
Tänkte hitta lite förebilder som jag kan visa er sen, myyycket roligare för er att se den stora förändingen!

Vi har burit upp de 2 sofforna som vi haft på altanen och så även skänken. Så nu behöver vi nytt där ute till våren! Får hålla ögonen öppna ifall att de dyker upp någon fin soffa och en snygg skänk! Hittad en på vår second hand affär Kupan här i byn! Skitsnygg, men den måste målas om till vitt! Får nog köpa den om den finns kvar, så får de bli ett vinterprojekt att få den vit och fin!

När man kommer upp för trappan blir det en stor vit vägg som möter en! Jag letar nu efter en stooor färgglad tavla som man kan ha där som lyser upp! Jag sucktar lite efter en tavla från kontslagret med en stor härlig dalahäst på! Den tavlan är sååå fin! Så den önskar jag mej i julklapp! Men aj fasen oxå.. Jag kommer ju inte få någon julklapp iår ju... Då är vi ju i Thailand.. Ja ok ok.. Jag kan faktiskt var utan en julklapp iår! *hehe*Jag byter faktiskt hellre bort den mot ett härligt dopp i havet och massor av sol på min blekfeta kropp! He he, nästan så jag blev lite avundsjuk på mej själv när jag skrev det där om Thailand;-) Fatta va härligt!

Men nä skämt o sido... Den här tavlan är jag grymt sugen på att köpa! Sååå snygg!

Fortsättning följer av denna renovering! Herregud, vi började på den i juli och är ännu inte klara... Ja ja, tids nog blir den ju klar och då kommer det att bli sååå bra! (Jo då Jonas... Detta inlägg är en liten hint till dej också så att du ska fortsätta renovera;))

Ledig dag...

Idag är jag ledig från jobbet! Alltså det är så underbart att jag nästan måste nypa mej i armen för att inte tro att jag drömmer...;-)
Har inte haft en endaste ledig dag sedan semestern och vi har haft den enorma turen att inte ens behövt vabba något den här hösten! Hurra!
Första dagen på höstlovet och det är stängt för utbildning på fritids! Jag är sååå värd att vara ledig idag, så de så! Jag behöver det, behöver få lite lugn o ro inuti både kropp och själ! Bara gå omkring här hemma och hasa osminkad, vara med barnen, sova länge, äta frukost med dem, mysa vara skitig och fixa och greja med tvätt, rens och annat som måste göras. Men kan göra det i min takt utan att behöva stressa ihjäl mej...
Livet är fullt ös, så är det bara och det är väl bara gilla läget. Helgerna är fyllda till bredden med hockey tex.. Alla 3 spelar hockey och det innefattar ganska många timmar i ishallen på helgerna...

 Men som sagt, idag ledigt!! Jag har tid att sitta vid datorn och blogga! Jag älskar att ha tråkigt, älskar när tiden går sakta! De gör den inte i vanliga fall.. Den där förbaskade klockan går alldeles för fort och jag vill hinna så mycket mer än vad jag gör...
Ett barn hemma just nu. Fabian, men han kollar på film. Det är alldeles tyst här hemma, bara mina fingrar som når tangenterna och ett sus från kylskåpet!

 En vacker morgon himmel klockan sju imorse! Hela sovrummet lystes upp så vackert!

 Dom här 2 lekte imorse.. Ja ni ser och hörde rätt! Dom slogs inte, utan lekte och skrattade! Höll på att tappa andan ett tag;-)
Sen drog Alfred iväg med en kompis till ishallen och vi blev själva hemma. Ja för Douglas åkte innan klockan 9 imorse. Då tog han och ett par kompisar tåget till Jönköping! Åh, herreguuud de har blivit så stora att de åker tåg själv för att shoppa... Första gången för honom och jag tror banne mej att jag var mer nervös för det än vad han var;-) Gud i himmelen va min barn har blivit stora, både på gott och ont....

 Vad gör man inte för att fjäska för de enda barn man har hemma? Jo man lagar favoritmaten; Pannkaka!;-)

 I fredags eftermiddag gjorde vi en pumpa! Ha ha, skrattade ihjäl mej åt dem när vi öppnade den. De höll på att spy hela bunten över hur det luktade;-)
Så kul att se alla barnen samarbeta utan att slå ihjäl varandra! Jo, att ha 3 grabbar i ungefär samma ålder. Det blir en hel del gnuff, slagsmål och ännu mer gnuff... Skitungar...

 Alltså vilket kalasväder vi har haft den här helgen! I fredags körde jag min mamma som skulle på fest. Så jag hämtade upp henne vid 17-tiden och solen höll på att gå ner! De var sååå magiskt vackert!

 Lite för blöta löv för att de skulle kunna "regna" ner så där vackert över oss. Men kolla in alla färgerna alltså! WOW!!

 Det är såna här dagar som man verkligen skulle vilja ha en RIKTIG kamera för att fånga in alla de små och härliga detaljerna som man inte kan göra med kameratelefon....

 Slut som artist.. Ja de är man oftast på fredag... Lite taco och mys med lilla kusin Emmy och sedan hamnade vi i soffan! Jag fick lov att hålla mej vaken för att köra hem min mamma mitt i natten...

 Lördagen stod det hockey på schemat (nämen så ovanligt... ) Jo ja visst kan jag låta lite bitter över denna hockey.. Det är jag stundtals. Men så klart är jag jätteglad att de vill hålla på med idrotter.... Jag lyxade till min lördagsmorgon med massage! Har lovat mej själv att unna mej det en gång i månaden och det är just va min kropp behöver! Mari som masserar mej är sååå grym! Herregud, jag känner mej oftast som en ny person när jag kommer därifrån. Men jäklar va det rör runt i kroppen. Jag blir både yr, glad, ledsen och alldeles slut efter en timmes massage. Men såå nyttigt för mej att bara ligga där en timme och ta hand om mej själv!

 Eftermiddagen fixades här hemma! Våra vänner Emma och Marcus skulle komma på middag! Lite plock och bubbel när de kom och...

Ryggfile, potatiskaka, rödvinsås, kantareller och savoykål! Mums!

 När det mörknade gick barnen ut och körde bus eller godis! Oj oj va de tycker de är kul!;-) Sååå hemska såg de ut!;-)

 De behövde viss inte busa någonstans med tanke på hur mycket godis de fick! Jösses alltså! Tur det var Emma som fick dela upp godiset med barnen! Hon är så pedagogis, lärare som hon är!;-)

 Emma hade gjort en chokladtårta! Mums säger jag bara! Precis min smak!

 Douglas och hans kompisar gick ut lite senare och knackade dörr! Förmodligen sista året han gick. Nästa år är han nog för stor för detta med bus eller godis...

 Igår söndag var det hockey hela dagen lång! Klockan 8 åkte Alfred och vi klockan 9 och var hemma vid 15... Jo då så att e... Där var den helgen!
Själv snorar jag, haft huvudvärk hela helgen och är såååå trött... Spyr på denna hemska trötthet. Skulle behöva få en spruta med energi! Kommer inte ens ihåg att jag var så här trött när jag varit gravid ens... Hatar att vara totalt energilös och så här trött.. Skulle lätt kunna sova dygnet runt....
Men jag tänker att det tar tid för kroppen att återhämta sig. Att den har varit i en dvala, det tar nog sin tid att läka den också... Bara att härda ut kan jag väl tro....

Bilen åker in i tunneln...

De här med sexualkunskap. De ska visst börjas i tid.... Förra söndagen när vi va ute hela familjen och gick tipspromenad stannade plötsligt Fabian (här undrar man ju vad det egentligen rör sig i min minsta lilla sons hjärna? Ja när han bara kommer på det bara så där...;)) och visar med fingrarna och pratar högt och tydligt: -Så här åker bilen in i tunneln.... och så skrattade han ihjäl sig (och vi med för den delen...) vad menar du nu undrade förstås den nyfikna mamman som förstås visste precis vad han menade... *harkel* Ja, den åker in där och ut och in och ut i igen... -Men vad då bilen i tunneln? Du menar ditt  finger som åker genom dina andra fingrar? Där och då blev han lite generad! Så jag berättade för honom: -Ja men pappa har ju kört genom tunneln 3 gånger, annars hade ni ju inte funnits.... Men blääää, fy så äckligt.. Jo då, han fattade grejen då med den där sexualkunskapen... Mm, lovar att påminna honom om si så där 10 år om han tycker de är lika äckligt att köra sin bil genom någons tjejs tunnel...;)

Ha ha! Gud vad jag älskar sånt här, älskar när mina barn drar upp något för att visa sig coola och det slutar med att de tycker allt är så pinsamt! Jo då, jag sparar inte på några hemligheter! Jo men så klart går jag inte in på detaljer, men ju pinsammare de tycker att det är! Ju roligare blir de för mej att driva med dem! Japp, för sån är jag!;)

Tack från hela mitt stora hjärta!

Om ni bara visste hur mycket ni betyder för mej! Tar mina ord in i era hjärtan som jag skrev i förra inlägget och skriver underbara kommentarer som går rakt in i mitt  hjärta! Tack för att ni läser! TAck från hela mitt hjärta!!❤️

(En liten pause... Som sagt, de är inte alltid lätt att vara mamma, människa, fru, vän, kollega, surmamma, dumma mamma, snälla mamma... Fick precis gå in och skälla lite på min lilla trotsiga 6-åring som just nu tycker att jag är världens dummaste mamma... Ja det är sannerligen inte lätt att ha så många titlar det ska ni veta, nästan en merit!;) Men nu så kan jag kanske få skriva klart detta inlägg! Men jag måste skynda mej innan nästa världskrig drar över mellan grabbarna och jag då ska agera fredsmäklare;))

Som sagt, jag känner att jag nästan är på banan igen, ja men bara nästan! Jag vågar liksom inte ropa hej ännu... Men känner att den där hemska tröttheten som ligger över mej, den börjar åter förvandlas till den där härliga Karolinenergin! Men jag skyndar långsamt! Åh herreguuuud så klok jag låter när jag skriver detta... Men det är sant, jag lyssnar faktiskt på mej själv nu. Kör ingen tävling mot mej själv, andas lite mer, andas tunga andetag, djupa och landar!

Att livet de går i 120 knyk, ja men så är det! Ibland måste man gilla läget och bara hänga på. Men när det går i 250 knyk, ja då hinner jag inte riktigt med och de där välnystade garnnystandet blir till ett endaste trassel och jag kan inte hantera någonting! Men jag lär mej!

Ska snart försöka fixa mej snygg! Ikväll är de vinjunta! Åh va jag ser fram imot det! Dricka vin, äta gott och prata massor! Precis vad jag behöver just idag!;)

Som sagt, jag börjar känna igen mej själv igen! Nu, den sista tiden har jag knappt tagit ett kort, jag som annars tar kort på typ ALLT! Men nej, inte ens de har känts kul....

Igår va vi på mässa en sväng i Jönköping! Massor av tjurar och kor! Helvete va stora tjurar. De största vägde typ 1500 kg... Så jag kunde ju inte annat än att börja ta en liten gropie på mej och tjurarna!

Som sagt, man har oftast aldrig tråkigt med mej... Min kollega bara skakar i huvudet åt mej när jag fotar och skrattar ihjäl sig..

Jo då, så atte...;) 

Det är ett varierat jobb jsg har och jag älskar det!

På morgonen var vi på frukostseminarie hos revisorn.. Ja men ni hör, Herreguuud så vuxet de låter. Verkligen vuxet, kunde jag väl aldrig tänkte mej att jag skulle gå på något sådant för ett par år sedan;)

I onsdags va vi på Gekås och träffade inköpsansvarige där! Vi säljer våra produkter där! De är oxå stort och coolt, ja och vuxet!;)

När vi åkte hem så ba: Stanna bilen, jag måste bara fota detta, de är såååå vackert! Som sagt, allt kan hända när man är med mej;)

Fluffet runt midjan? Ja de är väl någon slags eftereffekt hur jag har mått den sista tiden... De där kärlekshandtagen de sätter sig sååååå lätt runt mej. Men orka just nu?! Nä, vi tar en sak i taget!

Nä nu måste jag hoppa in i duschen! Om en timme ska jag iväg och jag har inte ens valt kvällens kläder. Kan bli lite stressigt...;)

Ha en fin kväll!!!

 

Hmmm... Detta skrev jag i fredags eftermiddag... Jag hann liksom inte publicera det. Någon ropade: FÄÄÄÄRDIG från toan och jag glömde helt enkelt att trycka på publicera... Så kan det bli ibland;-)

Men vinjuntan va såååååå trevligt! Det kommer ett inlägg på det senare! Nu är jag på språng igen! Ska packa in halva familjen och dra in till Jönköping för att kika på en bil till mej!;-) 

Jag är ingen superwomen.....

Jag har skrivit det här inlägget minst hundra gånger i mitt huvud... Skrivit, raderat, skrivit, raderat... Gråtit, haft ångest och skrivit lite mera... Men inget av det jag skrivit ner i mitt huvud har blivit bra... Oftast kommer mina tankar om, på, vad och hur jag ska skriva på kvällen, precis innan jag ska somna... Orden bara studsar ur mej och texterna känns så galet bra och hade jag orkat hade jag satt mej upp och skrivet. Men det är just det, orken...

En månad har gått sedan jag sist skrev här inne... Inte alls likt mej. Har aldrig under alla dessa år som bloggare varit ifrån min kära blogg så länge... Hjärtat skriker av sorg. Jag vill kunna skriva igen, jag vill känna lusten igen, jag vill kunna dela min vardag, mina känslor och mina tankar ihop med er... Äppelblomman är inte bara jag, det är NI oxå! 

Jag har ju inte mått bra på ett tag... Där under ytan, under de där leendet bor det något som gör ont i mej, som jag inte riktigt kan ta på...

Jag är trött, jag är less, jag är glad, jag är arg, jag är ännu mer trött, mitt hjärta gör ont, ångest, jag känner en enorm stress... Och så är jag ännu mer trött... Men ibland är jag glad oxå... Ungefär så känner jag... En sån där konstig känsla som jag har svårt att ta på. Jag känner inte igen mej själv. Jo, lite bättre nu faktiskt, ja eller så skulle jag nog säga mycket bättre! Men för bara ett par månader sedan, ja usch då kände jag inget för livet.. Tankar som jag knappt vill erkänna för varken mej själv eller för dej utan att börja störtgråta... När livet känns så meningslöst att man frågar sig själv varför just jag ska leva? Jag vet, de är så fel att jag nästan blir mörkrädd för mej själv när jag skriver det.. Jag har inget som tynger mej, inget! Egentligen...

Jag har den bästa familjen,de bästa barnen, den bästa mannen, de bästa vännerna, de bästa jobbet, de bästa läsarna (ni) Ja listan kan bli hur lång som helst över de bästa sakerna för mej, men ändå känner jag så här... Hela livet flyter på så in i helvete bra nu, så egentligen borde jag slå mej själv över käften för att inte tro att jag drömmer...

Ni är så söta som skrivit till mej, frågat Jonas, frågat andra i min närhet vart jag tagit vägen? Om jag har slutat att blogga? Nej, de är mycket nu har svaret blivit.. De är det, fullt ös mest hela tiden. Men just den här månaden har jag tillåtit mej en massa som jag inte gjort på länge... Jag har försökt att stressar av. Jag har tittat på tv, inte bloggat, somnat tidigt, inte tränat och sovit lite till...

Jag har tänkt att bloggen stressar mej, att jag ständigt ska vara uppdaterad här, på Instagram, på Facebook och ja gud vet alla ställen... Det går inte, jag måste inse att jag inte är mer än människa. Jag jobbar nästan 10 timmar om dagen, har ett hus, en man som kör eget, 3 barn med aktiviter och läxor... (Ja, precis som de ser ut hos de flesta familjerna skulle jag tro!)

Jag började tänka, väga saker och ting mot varandra... Ska jag sluta blogga? Nej! NEJ NEJ NEJ! Jag gråter vid bara tanken att låta min älskade blogg gå i graven. De vore som att bli av med en kroppsdel, som att behöva ta farväl av sin bästa vän... Aldrig! Jag kan inte... Just nu känns livet lite motigt. Men jag är på väg upp igen, jag reser mej igen! Jag borstar av mej allt de jobbiga som jag känner och har känt! Snart är jag på banan igen! Under den där ytan som man alltid visar utåt, under den kan man må så viderväderigt dåligt. Så konstiga känslor som jag aldrig trott jag skulle känna... Jag är inte mer än människa, jag är inte mer än någon annan. Jag är ingen superwomen, även om jag skulle vilja vara det! Jag måste inse att de senaste halvåret har jag snubblat rejält på en tråd, jag ramlade så hårt över den och de gjorde så jäkla ont inom mej. Inget som syns på utsidan, inte en endaste liten skråma, men på insidan gör de så satans ont... Jag är grym på att sätta på mej den där kostymen när de behövs, kostymen där jag är glad, galen och den vanliga Karro... Men under den är och känner jag inte alls igen mej själv... Men nu, nu mår jag mycket bättre!! Hur och vartifrån den hårda smällen kom ifrån? Ingen aning? Jag är ingen superwomen...

Men jag är på G igen! Sakta men säkert! Kanske utan den där manteln på ryggen? Kanske utan att kunna flyga? Jag är stark det är jag! Kanske inte lika stark som en superwomen, jo kanske lite?! Jag känner mej lite vingklippt och skadad, men jag känner att jag sakta men säkert börjar hitta tillbaka till mej själv igen! Jag är ingen superwomen, men jag är superKarro!!

Ibland vill jag inte vara vuxen... Ibland vill jag bara vara den där lilla flickan som ligger i mammas knä medans hon sakta stryker mitt hår och säger att allt ordnar sig... Vill inte ta en massa vuxenbeslut. Ibland är de skitjobbigt att vara vuxen... Men jag växer och jag måste inse att jag är en vuxen person, en vuxen kvinna med egna beslut, med skinn på näsan och som vet klarar såååå mycket mer än hon själv tror, trots att hon inte är någon superwomen....

Förlåt för ett snurrigt, långt och osammanhängande inlägg... Helt plötsligt bara flög mina fingrar över tangentbordet och jag kände inspiration till att blogga igen! Sååå skönt att få skriva av sig, nästan som en befrielse!

Kanske jag inte hinner blogga varje dag? Kanske jag gör det?! Jag vill, men det får inte bli något måste som får mej att må dåligt! 

Ni underbara människor som tittat in här varje dag för att se om jag skrivit något! En stor kram till er! Så härligt att ni vill följa mitt liv, mina tankar, min tajkonfamilj och mina ord!❤️

Okej om man hade känt att deppighet, oro och ångest hade krupit på mej nu. Nu när de är mörkt, blött och tråkigt... Nej detta som jag känner eller har känt inuti mej började snarare tidigt i våras...

Visst är hösten vacker och charmig på sitt sätt... Men oxå lite skrämmande och mörk. Och mörkare blir det....

Puss och kärlek från mej!❤️❤️❤️