Minnen....

 I söndags var min mamma och Tommy upp i morfars och mormos hus för sista gången... Huset är nu sålt och nu ska nya ägare in... Konstigt känsla liksom... Men det är väl så livet är.. Allt har sin tid...
De hämtade de sista grejerna och jag hade en kartong med lite glas i som jag ville ha! Ni vet såna där glas som alltid har hängt med genom hela barndomen som man druckit ur vid alla kalas! De som stod inne i de fina skåpet och som bara plockades fram vid de extra fina tillfällena!
Jonas typ stryper mej snart för att jag bara tar hem en massa glas och porslin. Men jag kan inte bara låta de försvinna bort.. Då kastar jag hellre ut något annat, men de fina barndomsposlinet som man växt upp med. Nä det kan jag inte släppa, de är för fina minnen för soptippen!

Så öppnar jag upp kartongen och det första som min hand når är denna liiila lilla prydnad! Jag blev helt tårögd och mitt hjärta blev så varmt!
Denna lilla prydnadskål hade mormor på ett litet bord i sovrummet! Varje gång som jag kom till mormor och morfar som barn, satt jag alltid och pillade på den och öppnade upp de fina lilla locket och där under låg det en hel massa fina smycken!
Tänk att en sådan liten liten prydnadssak kan väcka så straka härliga barndomsminnen!
Ja men ni vet när man som liten flicka tycker att allt som glimmar och glittrar lite extra bara är så underbart och fint! Att få sätta på sig några halsband, rota bland mormors skor och klä ut sig!
Nu står den lilla prydnasskålen i mitt sovrum! Ett par gamla inte så värdefulla smycken låg i.. Lite skräp som hamnat där. De får nog ligga kvar där, som ett kärt minne från min mormor! Sen ska jag lägga ner några av mina smycken!
En dag kanske mina barnbarn kommer att öppna locket på denna lilla söta sak och göra precis som jag gjorde när jag var en liten liten flicka!!
Underbara härliga barndoms minnen!!