Han flyttar in så lätt den lilla jäveln...

Efter bröllopet har jag på något vis ramlat ner i ett stort hål som suger ut all den pyttelilla energi jag har... Jag har inte haft ork till något, bara helst av allt velat gå och lägga mej när jag kommit hem från jobbet och dragit något gammalt över mej...
Latmasken är en liten ful jäkel. Han flyttar in så lätt så lätt i min kropp... Redan den 1 september sa jag upp hans kontrakt i min kropp. Jag bad honom ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer.. Men den lille rackarn hade tydligen en massa konstiga och dåliga ursäkter och sen så orkade jag inte ta tag i honom.. Nu har snart halva månaden gått och jag har bara fått till några pyttesmå träningspass... Mina morgon promenader som jag varit så duktig med under 4 månader, är ett minne blott...
I måndags tog jag mej ut efter måååånga snozzningar och gud ja va gött det är...
Men dom andra dagarna har latmasken dragit ilsket i mej och bett på sina bara knän att stanna i den varma och mjuka sängen... Och som den snälla människa jag är, så har jag oxå lytt den lilla jäveln...
Men nu, NU ska han ut!
Ikväll slängde jag ut honom med huvudet före med dunder och brak. Hans äckliga lilla väska kom efter så den landade i huvudet på honom och slog ihjäl han!
Ikväll har jag varit på ett grymt roligt step pass! Världens duktigaste instruktör!
Det var mycket om och men innan jag kom iväg med många dåliga ursäkter, men som tur var hämtade min käre vän Hanna upp mej så jag kunde inte slingra mej...
Mitt under passet känner jag hur glad jag blir, hur energin bara stormar in i min kropp igen!
Gud jag måste ju vara knäpp som inte har tränat under snar t2 veckors tid, när jag vet hur bra jag mår av det!
September månad hade jag ju att slå mina 20 mil som jag hade lyckats knåpa ihop under augusti. Jo tjena, jag kan nog fetglömma det...
Men nu är det nya friska tag som gäller och den där energin som har varit borta i 11 dagar, hoppas jag nu åter ska storma in i min kropp! Inga mera ursäkter nu!
KAN JAG SÅ KAN DU!!!