Någon gång ska ju vara den första....

I torsdags satt jag och Jouline i varsin solstol och gottade oss! Det var ovanligt tyst, men killarna lekte ju så det var ju inget som egentligen tänkte på att det kanske var oroväckande tyst...
Så kommer Fabian ut och ser så där toknöjd ut och säger: -KOLLA!!!
Alltså första reaktionen var; -VAD HAR DU GJORT??? Och sedan brast vi ut i skratt så vi låg dubbelvikta och tårarna forsade ur våra ögon... Hur såg han ut??

 Förstås skämdes han som en hund när vi skrattade åt honom.. Ja så klart att han gjorde.. Men alltså den frillan som han precis hade skapat sig själv genom att bara ta saxen och sätta den i luggen och klippa.. Ja den kunde man ju faktiskt inte annat än att skratta åt, eller hur...?
Jag frågade om han hade sett sig själv i spegeln? Nej, blev svaret!
Så in gick han och började spegla sig (och jag med kamperan i högsta hugg;-)) Han studerade sig själv i spegeln och konstaterade att han störde sig väldigt mycket på det där som spretade upp mitt på huvudet så han gick och hämtade saxen igen och tänkte klippa ännu mer...
Vi stoppade honom och han blev förstås svinsur och la sig på mattan och skrek en trudilutt...

 Det är första gången ever som han har gjort något sådant, men någongång ska ju vara den fösta...
Alfred har varit och naggat lite i sin lugg en gång, men värre har det inte varit med saxen i sitt eget hår för grabbarna...

 Han tyckte att hans lugg var så förfärligt lång och ja jag kan hålla med honom.. Deras hår växer som ogräs och vi skulle ju förstås ha klippt dem, men sedan har det inte blivit av...
Nu MÅSTE det ju klippas.. Han ser verkligen bedrövligt rolig ut, det kan man ju inte säga något annat om, eller hur;-)

Stolt är han bara nu, han skäms inte ett dugg över sin snygga frilla...
Kanske en blivande frisör? Ja vem vet, någonstans måste man ju börja och då på sig själv, även om det kanske inte blev så lyckat den här gången...;-)