Hur går det då med min lilla stjärt?

Min kära lilla rumpa... Eller stjärt, eller anus... Ja kärt barn har ju som bekant många namn...;) 

Aldrig hade jag väl trott att en sketen liten böld i rumpan kunde ställe till med så mycket...

Men fy sjutton va ont jag har haft... Den har skavt och gjort så att jag fått sitta på ena klinkan för att inte dö en smula av smärta...

Men så i början av veckan när jag ätit mina penicillintabletter i 4 dagar började det äntligen vända...

Jag kunde börja sitta helt vanligt igen utan att de kändes som om det var en stor fotboll uppstoppad mellan skinkorna...

Penicillin hjälpte alltså och nu är det bara en liten stenkula kvar, men som verkar ha jäkligt svårt för att släppa taget från min kära röv...

Men hade jag inte gått till läkaren i fredags (tack vare ert puschande) så hade jag förmodligen fått åka in akut och skära i stjärten... *ryser vid tanken*

I helgen fick jag värsta skräcken och fick för mej en massa tankar.. Ni vet, cancer.. Tänk om det är en tumör som börjar växa i min anal.. Gud i himlen vilka hemska tankar man kan få ibland.. Kände oxå stressen att om den inte skulle försvinna, skulle jag bli tvungen att skära i den, förmodligen få drenage i ett par dagar.. Alltså ni hajjar, vi ska på bröllop på lördag och de vore ju liksom inte så himla checkt att behöva stå upp en hel kväll och få frågor på vad det är som sticker ut ur min rumpa under klänningen...;)

Jag har oxå varit kopiöst trött.. Snuskigt trött.. Förmodligen en kombination av den verkande pencilinen och en infektion som den kära lilla knölen gett mej..

Men som sagt, nu tackar jag farbror doktorn, er och de högre makterna att jag gick till läkaren fredags och han tog mej på allvar där i fredags!! 

Måtte den lilla ärtan som ännu finns kvar där nu försvinna bort för alltid! Vill aldrig mer se han, ALDRIG!!! 

Ännu en gång, tack för ert puschande!!! Ni är fan dom bästa läsarna som finns!!!❤️