En lika stor besvikelse varje gång...

Igår liksom infall sig ett sånt där godisbegär som man ibland kan få...

Men eftersom att jag försöker hålla mej ifrån godis och äter det vääääldigt sällan så började jag så klart tveka.. 

Jag började diskuterar med mej själv fram och tillbaka, fram och tillbaka... Skulle jag äta godis nu? Den frågan blev helt plötsligt vääääldigt stor inuti mitt huvud... Jo de är sant, bara för en sketen liten sak som godis...

Jag har inte ätit godis seda i julas och jag hade lovat mej själv att äta i påskas, men just då var jag inte så sugen och sket i att äta något godis...

Men då igår gick jag där vid smågodiset på Ica maxi och ba: - Nu jäklar köper jag! 

Köpte de gjorde jag, för 70 spänn(!!!), bara sånt JAG tycker om!!!

Kvällen kom och ungarna var helt extas och frågade nog 200 gånger när jag skulle äta MITT godis?

Smågrabbarna tror att jag inte äter godis för att jag inte gillar det, men det är ju tvärt om. Jag äter inte för att jag vet att har jag gett mej ett litet finger, ja då tar jag oxå hela jäkla handen och skulle jag tillåta mej att äta godis jämt, ja då skulle jag förmodligen smaska i mej ett kilo i veckan.. Så nej då är jag stenhård, då äter jag INGET!

Men så igår kväll hällde jag upp min jättestora skål och satte händerna i och började sortera ut de allra bästa godisarna och så åt jag...

De första godisarna va så där underbart goda, speciellt chokladen... Himmel, det nästan knullade i min mun...;)

Men sen kom den där stora besvikelsen (ja har man inte ätit godis på över 6 månader och för en gång skull får äta, ja då blir de en besvikelse...) efter 10 bitar ungefär sa kroppen stopp... De va inte gott längre, jag ville bara spy och de dåliga samvetet kom krypandes... 

En lika stor besvikelse varje gång som jag tillåter mej att äta godis, därför vet jag ju nu att detta med godis är inget för mej... Jag som har varit den största sockerhora av alla, har nu kommit på att detta med godis kan jag nog vara utan i mitt liv! Det är bara att ge sig fan på det... Att inte äta, då kommer man ifrån det, jag lovar!

När jag gick och la mej igår kände jag mej ännu tjockare än vad jag är och imorse när jag vaknade kände jag mej bakis.. Jo faktiskt, man kan bli bakis av socker och de är just va jag blir! Fy fan va härligt egentligen att jag känner så!;)

Och samvetet då... Samvetet att jag åt godis igår.. Jösses, de va stort.. De gnagde och slet i mej som fasen.. Japp för sån är jag...

Men nu kommer de nog ta ett tag innan jag kommer att äta godis igen, jag låter andra göra det åt mej istället..;)

Dock efter den här semestern så bör resten av min familj på avvänjning av socker.. Ja för herreguuuud va kidsen äter godis, nästan varje dag.. Ajabajja.. Men är de semester så är det, efter semestern så blir de godis bara på helgerna! Så är vår regler hemma, oftast på fredagar!

Gud, jag fick kanske detta inlägg att låta så jäkla präktigt och dant... Men nej nej, de va inte så jag menar... Jag menar bara på att klarar jag av att sluta äta godis och att sedan efter flera år med minimalt intag och sedan nästan tycka de är äckligt... Ja, då klarar vem som helst av det!

Att jag sedan dricker ett par glas vin varje dag nu på semestern, ja de kanske vi ska prata tystare om och JA jag vet att de oxå innehåller en massa socker och skit, men lite måste man väl få njuta av livet?! Så jag väljer helt enkelt att dricka ett glas gott vin eller bubbel istället för att äta godis! Fy fan va vuxet de där lät;)

Med vänliga hälsningar,

En  förre detta  sockerhora som älskade smågodis och kunde leva på det varje dag!!