På andra sidan linjen va de du Lasse... Din röst var klen... Den lät skör och mellan dina ord så sprack din röst och jag hörde tydligt hur du grät...
Du berättade att du hade cancer... Cancer i matstrupen men att du inte visste mer än så. Du var bestämd redan då att du skulle överleva skiten, den jäveln skulle inte få ta ditt liv! Aldrig i hela jävla helvete sa du!
Du satt själv i din lägenhet, den där stekande dagen i mitten av juli.. Jag minns att jag ringde runt till våra gemensamma vänner och berättade för dom som vi kommit överens om.. Inte trodde vi att det var så illa som det var...
Du packade ihop lite grejer och kom ner till oss! Lite semester med oss och kidsen kunde göra dej vid gott mod, få dej att tänka på något helt annat än den där jävla cancern som växte inuti din kropp...
Våra grabbar var med dej, men du höll dej ändå undan. Flydde in på ditt rum, låg där och vred dej... Jag vet inte, kanske hade du ont?
Du satt uppe med mej och Douglas sent på kvällarna och spelade kort! Skrattade och flamsade och de var precis som förr! För ett litet tag fick du lite annat att tänka på!
Sedan ställde vi till med fest! Närmsta vännerna kom hit! Vi grillade, drack gott och satt ute till långt in på natten! Vi skålade för livet! Jag minns så väl att Alfred smög upp i fin famn och somnade där!
Ett år har nu gått sedan den där dagen då vi fick reda på att ett cancermonster bodde i din kropp...
Vi alla trodde nog att det inte var så "farligt"... Detta skulle du fixa, detta skulle vi fixa ihop!!!!
Men nej, det var försent... Bara 6 månader senare fanns du inte längre hos oss...
6 månader har nu snart gått sedan du lämnade dina avtryck här på jorden...
Det går inte en dag utan att jag tänker på dej... Vi pratar ofta om dej här hemma och grabbarna saknar dej såååå!
Vi var och handlade häromdagen och kidsen fick syn på "Lassetuggumin", du vet såna som du alltid hade med dej till dem! De tuggade och njöt och tänkte på dej lite extra när melonsmaken studsade mellan deras smaklökar i munnen!
Det är konstigt, men livet rullar på ändå... Den där dagen i januari när du försvann från oss, packade din väska och reste till himlen.. Jag trodde på allvar att mitt hjärta skulle gå sönder, att jag aldrig mer skulle bli mej själv igen... Men det blev jag.. Men dina avtryck här på jorden har förändrat mej och så måna andra på ett härligt positivt sett!
Livet rullar ändå på, trots att du inte längre finns med oss här...
Men vi saknar dej så, varje dag!❤️
#fuckcancer
<3
SvaraRadera