Well, hello fru Gris!
Japp för det är precis så jag känner mej, som fru Gris!
Under 2 veckor har jag verkligen skött mej, tränat nästan varje dag och till och med 2 gånger per dag! Jag har tänkt på vad jag matat i min käft och i mindre portioner... Förra veckan hade jag ju magsjuka och under helgen var jag inte speciellt sugen på att äta så mycket faktiskt.. Jag pillade i mej bara för att äta....
Min veckovägning har jag börjat köra på fredagar och jag och Jonas har bestämt att vi ska gå ner båda 2, så ja även fast han inte vet om det. Så är det lite tävling med i bilden också!;-)
Jag är en sån där som liksom söker bekräftelse från min våg. Jag vet absolut att man inte ska gå efter den, utan helst av allt slänga ut skiten genom fönstret och låta den ligga där och ruttna bort. Men nä, jag har liksom en hatkärlek till den där jädrans manicken.. Just nu hatar jag den över allt annat faktiskt, verkligen HATAR!
För nu när jag verkligen återigen har tagit mej i kragen och tränar, äter bättre och haft magsjuka, så visar helvetet 1.6 kilo(!!) PLUS på 2 veckor....
Är det nu man ska skratta eller gråta? Jag gråter faktiskt mest. Va fan liksom!!!?
Jag trodde jag kände min kropp, hade koll på vad jag kunde stoppa i den och inte... Men uppenbarligen har jag inte det, för just nu spelar den mej ett stort spratt....
Jag tänker bara på att OM jag hade ätit godis, kakor och annat skit. HUR mycket skulle jag gått upp då?
Jag vet inte om jag börjar bli tant på riktigt? Ja alltså när det börjar bli så mycket svårare att gå ner. När kilona sätter sig på de mest konstiga ställena som de aldrig gjort förr. Som just nu, på benen...
Jag vet att det kan har mycket med den där mensen att göra... Den är 4 dagar försenad, inte så länge men ändå länge för mej som är van att få den på dagen. Jag samlar på mej mängder med vätska och är svullen som en gris, men ändå liksom. 1.6 kilo plus liksom... *muttrar högt som fan*
Men nej då, jag ger inte upp... Aldrig faktiskt! Har jag bestämt mej så har jag och om det är någon som har karaktär att stå imot sånt som jag älskar så mycket som ex godis, ja socker överhuvud taget, ja då är det faktiskt jag! Är det något som jag kan skryta med att jag är duktig på, så ja då är det just att jag har bra karaktär!
Jag får helt enkelt anställa en PT! En PT som tar fram ett riktigt snuskigt bra träningsprogram till mej som jag kan utföra i min hemma miljö!!
Nä nu ska fru Gris ta och vila sig lite... Huvudvärk, halsont och feberkänslor. Men det ska INTE få stoppa mej! Ikväll har jag dejt med mina tjejer där vi ska skvallra, dricka vin, äta och prata i flera timmar! Sånt får man inte missa!;-)
Jo förresten, en sak till var det ja! Jag blir så fruktansvärt sjukt avis på alla dessa kändisar som man läser om, ja alltså läser på deras bloggar och instagram.. De skriver att de dricker alkohol (svinmycket socker), äter som grisar både på helgerna och veckorna och tränat typ en gång i månaden. Men ÄNDÅ har en slank och fit kropp! VARFÖR fick inte jag den genen för?
NÄ jag vet, det är ingen som säger att man är lyckligare för att man är smal. Men JAG vet att jag är lyckligare när jag är smalare oavsett vad någon annan säger...
fredag 27 mars 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja de skriver det ja!!! Precis vad de vill man ska tro, bildr på drinkar och chips men äter säkert bara sallad. Jag är so. Du, springer som en galning men tappar jag nåt? Nej inte om jag inte skötermaten exemplariskt!
SvaraRaderaHej, jag förstår hur du känner! Jag har äntligen börjat minska i vikt - tränar 2 ggr per på gymmet och sedan så går jag 3 ggr a 55 min varje vecka. Har gått ner 6,5 kg sedan mitten av okt - går långsamt men framåt. Försöker äta var 3:e timma för att blodsockret ska hålla sig! Känns bra att det går åt rätt håll men tror att åldern gör att det går långsammare. Tyvärr! Mina arbetskamrater - unga killar på 22-30 år bara rasar i vikt! Orättvist! Kram Pernilla (pernilla0302 på instagram)
SvaraRadera