Det börjar där bak och slutar där fram...

Inom loppet av en vecka på pricken har hela familjen fått magsjuka...

Jag, Alfred och Douglas gjorde ifrån oss inatt och imorse. Dock är dom relativt pigga, men inte jag....

Vaknade strax innan 5:30 imorse och kände mej bakis... Fick lov att gå igenom vad och vart i all sina dar jag hade varit igår som kände mej så bakis, innan de slog mej att det minsan inte var vin som hade fått mej att må så här, utan magsjuka...

Jag har legat hela dagen och sovit, mått som en påse skit och tyckt synd om mej själv...

Barnen är verkligen fantastiska, så fort de spytt så är dom svinpigga, medans jag tror jag ska dö...:(

Men jag vet ju att det här går över, typ imorgon eller så. 

Så länge sover jag och verkligen vilar upp mej..

Det har börjat likadant för oss alla, börjat bak och slutat fram i form av en spya... Och det är inte så att vi har legat som döda sillar och kräkts, nä väldigt lindrigt i form av EN spya. Ja förutom jag då som ligger här och funderar på att gå och spy igen... Roligt med detaljer va?;)

Usch... Tanken slog mej när jag var vaken en liten stund vid lunch och tyckte så där extremt synd om mej själv när jag låg här i soffan i fosterställning. Att det här är "bara" magsjuka... Jag kommer att må dåligt i ett par dagar. De gjorde inte vår vän Lasse... Han gick med ett konstant illamående... Fruktansvärt att gå och må illa så här... Fy...

Så vad gör en liten magsjuka som går över på ett par dagar? Det kunde ju faktiskt varit värre...