Dålig förlorare...



Igår kväll spelade vi spel! Det händer typ alldeles för sällan... Men när vi väl gör det så är det ganska så trevligt! Ja ganska så bara.. För detta med att vara en dålig förlorare och inse att någon måste förlora. Gud i hela himmelen säger jag bara... Jag vet att jag är typ den sämsta förloraren i världen, men nu har jag minsann fått en överman som heter duga och som är hästlängder ifrån hur dålig förlorare jag är...

Hans namn är Fabian Grunditz! Jösses vilket humör han har! Alltså det visst vi ju sen innan. Men humöret blev typ 700 resor värre när han förlorade i spelet...
Skrek, la sig på golvet och sa att vi var världens dummaste som gjorde så att han förlorade spelet...

 Ett sånt där torrgråt med tårar och där ilskan piskade ur både öron och näsa...
Man kan inte annat än skratta när han blir sån här dålig förlorade, man kan faktiskt inte det... Och NEJ jag vägrar fuska så att han ska vinna. Faktiskt... Jag tror det är bra att han får lära sig att förlora, det gör honom nog gott..?

 Gissa om Alfred också tyckte det var lika roligt som mej att vinna över Fabian? He he, shit va det retade Fabian;-)

Dessa herrar koncentrerade sig på annat spel.. Jo det spelade Fabian först. Men givetvis rasade tornet och han blev vansinnig och anklagade Jonas för att fuska och gjort så att han förlorat, men så var klart inte fallet...;-)

 Som sagt, att reta någon som har förlorat och som ligger och skriker ilsket på golvet.. Visst får man skratta lite då?;-) Det gjorde i alla fall jag och Alfred... Fnissade i smyg...

 Kan säga att det blev ännu värre... Han kröp under bordet och slängde varje stol på golvet och torrskrek ännu mera...

 Och JA vi skrattade ännu lite mer åt honom då;-)

Nä vi hånade INTE honom.. Vi bara jobbar på att få bort hans dåliga förlorar- humör;-)
De var i alla fall superkul att spela, ja ända till han blev så där arg...
Vi spelar på tok för lite spel i vår familj... Paddor och andra spel har liksom tagit över dessa "sociala" spel. Tråkigt egentligen...
Har sagt det förut men säger det igen. Vi måste bli bättre på detta med att sitta ner och spela spel med våra barn.. Det är ju faktisk supermysigt, ja förutom när någon blir ilsk och arg för att han förlorar;-)
Alfred sa hela tiden när vi spelade: -De viktigaste är att vi har kul, det spelar ingen roll om man förlorar... Så sant som det är sagt. Men jag förstår Fabian när han blev så arg.. Är nämligen precis lika dålig förlorare som honom och ändå har mina föräldrar aldrig låtit mej vinna över dem bara för att... Men ja, återigen, alla är vi olika;-)
Men å andra sidan är vi, jag och Fabian vinnarskallar och fulla med jävlar anamma.. Så vi får hoppas att han utnyttjar sitt anamma och tjurskallighet mycket bättre än vad jag har gjort i mitt liv...;-)
Ibland kan det också vara positivt att vara en dålig förlorare, men bara ibland;-)