Så knackade den även på vårt hus....

Vi har varit sjukt förskonade från allt vad sjukdomar heter! Minns inte ens när vi var sjuka sist? Inte en vabb på säkert ett år... Jag har liksom bara gått och väntat på att någon av oss 5 skulle bli sjuka... Ja med tanke på att alla runt oss har haft både magsjuka, influensan, feber och andra konstiga sjukdomar...

Så igår kväll lekte Fabian med sin kompis. Så plötsligt kommer han och säger att han har såååå ont i huvudet. Mmm, som den elaka mamman man är så viftade jag bort det och sa att det berodde på för mycket sittandes vid paddan.

Men så kände jag på honom och han var glödhet och tempen stannade på 39,4... Så där från ingenstans kom febern och knackade på vår dörr...

Så idag är vi hemma... Vi delar på det jag och min käre make! Jag är hemma på förmiddagen, han på eftermiddagen!

Som vanligt har man dåligt samvete hur man än gör. Men barnen kommer ALLTID först då klart! Man kan inte vara överallt.. Ett syndrom som vi alla föräldrar nog har... Dumt syndrom..

Att vara hemma gör ju inte att jag blir mer effektiv. Inte! tvärrt imot. Är såååå trött och vill helst bara ligga här i sängen ihopkrupen med lilleman! Så ja jag gör det!

Sova ja... Igår somnade Jonas 20:45, jag 21:30 och jag vaknade 7:30... Herregud va sliten jag är. Spelar liksom ingen roll hur lite eller hur mycket jag sover så är jag trött nu för tiden...

Jag fasar för att det är influensan Fabian fått... Hög feber från ingenstans, inte förkyld (ännu) ont i kroppen och framförallt huvudet och nacken.. Då vet man nästan med all säkerhet att resen av familjen kommer bli liggandes.. Nej då, nu ska jag vara positiv!;)

Nä, dax att återigen krypa ner brevid min lilla sjukling! ❤️