Jobbångest?

Så kom den här söndagen som alltid är en gnutta jobbig... 

Att börja jobba efter 4 veckors helledigt, ja de skojar man liksom inte bara bort...

Jag har absolut ingen ångest för jobbet, åh nej! De ska bli superkul att dra igång igen! Vet att de kommer bli fullt ös direkt imorgon bitti, sånt gillas! Fullt ös på jobbet är det bästa jag vet!!;)

Nä men alltså, i 4 veckor har vi, familjen alla 5 suttit ihop mer eller mindre hela tiden, 24 timmar per dygn..

Idag tog Fabian sin lilla resväska och åkte ut till mormor på lite semester och Alfred packade sin väska och åkte ner till farmor...

Och Douglas packade 2 stora väskor och åkte på hockeyläger hela den här veckan!!

Vi var med ikväll på invigningen, pussades hej då och nu är han så stor att han ska vara borta hela veckan på träningsläger, få lite andlig luft i sig och förhoppningsvis få en underbart rolig vecka tillsammans med sina kompisar som han kommer att bära med sig hela livet!

Vi kommer ju givetvis att ses någon dag den här veckan... Men ändå, det kändes konstigt när vi pussades hej då... Han fick tårar i sina ögon och jag med... Vår stora Douglas ska vara borta från oss ända tills på fredag... Aldrig har han nog varit borta så länge från oss! Vår stora kille!❤️

Så blev vi helt själva... Från att ha suttit ihop alla 5, till att bara vara helt själva jag och Jonas!

Gud så konstigt det känns... 

Vad hade vi gjort med vårat liv om vi inte hade haft våra barn? Ja herregud, den tanken vågar jag inte ens leka med... Vi hade förmodligen haft ett väääääldigt lugnt liv, inga hörselskador, vääääldigt bra tålamod och varit alldeles förjävligt tråkiga.. Suttit här hemma och glott på varandra, nä fy så tråkigt...

Men ikväll ha vi njutit av att bara få vara 2 vuxna! Glidit omkring lite, ätit på altanen framför TVn! Druckit Cola och snart kommer en liten tårtbit fram som blev över igår och kanske ett par chips! Så klart måste vi göra allt de där som vi inte skulle kunnat om kidsen hade varit hemma, ja för det är ju bara en helt vanlig söndag...

Så vi firar lite, firar in att semestern är slut, mysa och bara andas!

Förmodligen kommer jag inte att sova en blund inatt.. Första natten efter semestern brukar ju vara fruktansvärt jobbig.. Så jo, det är bara att ställa in sig på en sömlös natt och om man somnar så kommer jag förmodligen vakna 376 gånger inatt och tro jag försovit mej...

Jobbångest när den är som bäst, eller ja sämst.. De beror ju på hur man ser det!;)

Kanske ska vi vara så busiga så vi kryper ner i sängen och äter chips där och kollar på film? Ja fy tusan, de tror jag de blir!;) *hehe*

En skum klump i min mage sitter där och gör sig så där jobbig... En sån där klump som gör att jag nog måste gråta ett par skvättar... Varför? Jag vet inte, men jag blir alltid sån när något härligt tagit slut, så som semestern.. En klump av att jag saknar kidsen så fruktansvärt mycket, trots att jag vet att både vi, jag och kidsen behöver detta.. Behöver vara ifrån varandra ett par dagar.. Jo för nu dom sista dagarna har vi verkligen gått varandra på nerverna... Vi har bråkat supermycket, så ja nog behöver vi vara ifrån varandra en stund... Älskade små skitungar!❤️