Syskonbråk...

Jag håller för tillfället på att bli tokig på mina söner... De är konstant i luven på varandra från de att de vaknar till att de somnar på kvällarna. Det är inte bara skrik och bråk som råder, nej utan det är slag, rivningar och brottning...
Jag skrev förra veckan på fejjan att jag var trött på syskonbråket och fick då en massa "föreläsningar" på hur jag som förälder skulle vara och inte vara. Tex så tyckte någon att jag helt enkelt skulle låta dom slåss och reda ut bråket själva. Ja men på allvar, då slår dom ju ihjäl varandra....
De måste hållla på och retas och tetas och när den ena är still så måste den andra göra något för att reta upp den andra. De värsta är att även Fabian börjar komma in i detta syskonbråk. Så mitt i all fajt så kommer han imellan och får sig en smäll.
Klart som korvspa att vi försöker prata med dem att det inte är okej att slåss, rivas, bitas och säga fula ord. Men så ibland så rinner liksom bägaren över på mej oxå och jag sjunker till deras nivå och blir lika arg och skriker med...

Ibland får jag för mej att det bara är mina barn som uppför sig så här mot varandra..??
Förra veckan sov Alfred hos mormor och det var så lugnt och skönt. Dagen efter när vi satt och åt sa Douglas: -Nu längtar jag jättemycket efter att Alfred ska komma hem. 2 timmar senare kommer han hem och de är sams i ungefär 2 minuter sen börjar syskonbråket igen... *suckar högt och länge*
I skrivande stund är det faktiskt helt lugnt mellan dem... Vänta jag måste gå och titta vad som försegår....
*tillbaks igen* Helt lugnt inga rackartyg;-) De byggde koja....
Tror i och för sig att vi nu börjar gå på varandra efter detta långa sommarlov och att detta syskonbråk kommer att bli bättre när de börjar på förskolan och skolan. Ja det är iallafall vad jag hoppas på...
Har ni något bra tips på hur vi ska göra för att de inte ska bråka? Jag är evigt tacksam för alla förslag!!