Jag sitter här med en stor klump i min mage, med tårarna rullandets ner för mina kinder och samvetet gnager... Idag har det inte varit någon bra dag, inte igår heller... Bråken mellan mina kära barn blir bara värre och värre för varje dag som går. De är som hund och katt och kan inte vitsas i samma rum förrens de skriks och bråkas.
Så står jag där mitt imellan dem och ska agera en bra, duktig och pedagogisk morsa. Något som jag absolut inte är... Jo jag vet att jag är en bra och även en duktig mamma. Men jag är tyvärr inte alltid den där pedagogisk mamman som jag önskade... Jag försöker medla mellan dem, men det går inte.
Idag hotade jag med att slutar inte dom bråka så flyttar jag. Jag tog på mej jackan och skorna och så gick jag ut genom dörren. Då blev det fart på dom. Helt plötslig började båda grina och blev de bästa syskonen i världen... Tyvärr höll inte det särskilt länge. För 5 minuter senare var de i luven på varandra igen:-( *suck*
Jag satte mej ner och försökte prata med dem ,att jag inte tycker att det är okej att bete sig så här mot varandra och att fortsätter de att bråka så kommer jag att söka ett jobb där jag kommer att jobba hela dagarna och att de då kommer att få gå på både fritids och förskolan hela långa dagar. Ja jag vet det kanske är helt jävla fel av mej att hota. Men jag vet på allvar inte vad jag ska ta mej till...
Usch jag hör ju själv hur illa detta låter, hur otroligt dåligt pedagogisk jag är... Något som jag absolut måste jobba på!
Igår när de somnade så tjivades det en del (som vanligt). Och så fort de slog upp sina ögon innan klockan 7 imorse så började de att bråka igen... Så himla trist.
Så just för tillfället sa jag upp mej som mamma, ja självklart bara för en liten stund nu ikväll. För jag vill ju så klart inte mista den bästa titeln man kan ha i livet, att få vara mamma till mina älskade grabbar!
Jag skickar en stor kram..
SvaraRaderaHär jagade flickorna varandra som hund och katt idag och slogs..
Jag blir bara trött. Men försöker prata med dom när de har lugnat ner sig.
Hanna har en tendens att vara en liten retsticka för tillfälligt... Och har börjat sätta sig upp emot Felicia vilket inte gillas av äldsta damen ;-)
Det kan bara blit bättre, jag lovar!
KRAM
Inte blit, BLI!
SvaraRaderaKRAM
Åhhh vännen jag lider med dig, det är fasen ingen lätt uppgift att vara mamma fy vilket jobb men ack så underbart, mina barn har dock inte bråkat så mycket under uppväxten peppar peppar! Men vilka duster jag har haft med tösen;( när hon gick på mellanstsdiet,ett under att jag har allt hår kvar på huvudet ha ha ha ;) och nu är det tonårs trots i stället !!!! Med allt vad det innebär? Hua.... Men som sagt var du är inte ensam det där dåliga samvetet kommer många gr och även massvis med tårar, men det fixar vi väl, vi är ju starka kvinnor ;) KRAMAR /Katarina L
SvaraRaderaKarro! Jag vet att du är en av de bästa och mest pedagogiska mammor som finns för just dina barn. Vi har nog alla dagar när vi känner att vi säger upp som mamma, men tyvärr är det inte så enkelt;) Vi får snyggt stå kvar och vårda det vi satt till världen.
SvaraRaderaHur har du valt att göra...har du Alfred och Fabian hemma eller är de 15 timmar i veckan på förskolan? Ibland kan det göra underverk att få komma och träffa andra barn och få andra utmaningar än det vi ger hemma.
Kram på dig!
Annica
Du är absolut inte ensam & dina barn är inte värre än några andra syskon! Mina barn kommer oxå periodvis in i detta bråkande,tjafsande & tetande från morgon till kväll...man är bara människa & går man i det hela dagarna så får man psykbryt ibland :( jag har som du fått dåligt samvete vissa dagar över min reaktin men kanske måste barnen inse att även mamma kan må dåligt & inte alltid kan styra över sina känslor,vi är inga superkvinnor som kan ta hur mycket som helst...ta samtalet efter allt lagt sej,då kan man be om irsäkt för hur man betedde sej & förklara varför & få en ursäkt tillbaks...kram,Kate.
SvaraRaderaÅh låter som en tuff dag :( Förstår att du blir less ibland, vilken småbarnsmamma blir inte det?
SvaraRaderaSV: Visst är det bra rabatter?! 40% är ju helt grymt!
PS! Vart redigerar du dina bilder nu? Inte Picnic längre va?
Kramis ♥
Var inte så hård mot dej själv. Jag vet att det är lätt att vara det, speciellt när man har en blogg där alla får se hur "dålig" man är. Men du är ju den bästa mamman som finns för just dina barn.
SvaraRaderaJag har väl inga direkta tips att ge heller mer än att bara fortsätta prata, prata, prata. Och kom ihåg att det kommer bli bättre. Massa kramar.
Som jag vet hur det. Jag sa upp mig igår. Det är skönt att läsa att man inte är ensam. Mina tjejer fajtas en den oxå, men mest är det mellanjäntans trots som får en att säga upp sig. Jag hotade oxå med att flytta, gick utanför dörren och jäklar i min lilla låda va det blev livat innanför dörren, paniken i barnens ögon. Jösses!
SvaraRaderaSen gråter man en skävtt, en skvätt av ångest. Att man inte orkar med sina barn period vis, orkar med dom man älskar mest av allt.
Lustiga är att jag skrev en harang på fejjsan igår om barnen, och vips va stora internetkriget igång, där man hänger ut varann och man framstår som ett pucko/ dålig mamma för att man ibland lessnar. Så TACK Caroline för att jag idag fick läsa det här. Det gör livet lite lättare....Stor kram till dig! Vi är flera!
Jag förstår dig helt och hållet.
SvaraRaderaTyvärr tar även jag till hot alldeles för ofta,
men ibland är det ju precis som du skriver att man vet inte vet vad man ska ta sig till.
Hoppas att det blir en lugnare dag för dig imorgon.
Kram/Madde
så tråkigt att det är mycket bråk... men slå inte på dig själv, man tar ju till de knep och taktiker som man kommer på. min mans söner bråkar också en hel del, det är jättetrist men verkar inte finnas så mycket att göra, vi pratar med dem sen är det som du beskriver samma visa efter 5 min igen... man kanske bara får acceptera att det är så ibland, för de fina stunderna måste ju ändå vara fler? om inte just nu så kanske det är en period med lite extra bråk?
SvaraRaderaVilken härlig blogg du har, gud vad jag känner igen mig..
SvaraRaderahär låter det mycket hemskt ur min mun när jag inte orkar.. "men ta en kaka och håll käften i fem minuter.." "är du inte tyst och sover får du sova i trappuppgången" inte alltid så bra heller och ger ju lite fel effekt efteråt med.. men vad gör man inte, man hör ju själv hur dumt det låter... :o
Fina Karro,
SvaraRaderadu är absolut ingen dålig mamma! Faktum är att du är den bästa mamman för dina grabbar. Hur mycket du än tappar tålamodet så kommer du alltid att vara den bästa mamman för just dem. Jag säger som "Mamman" skrev; man är inte mer än människa-även solen har sina fläckar. Finns ingen som kan vara den perfekta pedagogiska mamman alltid, ibland rinner bägaren över och under vissa perioder så rinner den över oftare. Mina tjejer har alltid varit som hund och katt så min bägare har runnit över väldigt många gånger. Det tror jag den gör hos de flesta men alla kanske inte vill erkänna öppet att man tappat fattningen. Förhoppningsvis så varar inte denna "bråkperiod" så länge så du hinner samla kraft till det är dags för nästa.
Skippa samvetet även om jag vet att det är svårt, ta ett djupt andetag. Det kommer en ny dag i morgon. Håller tummarna att den blir bättre.
Kramar om dig här ifrån.
Mia
KRAM! Men du, om vi ska vara så jäääkla pedagoiska hela tiden så kunde väl gud ha gett oss lite mer pedagogiskt material att jobba med ;)
SvaraRaderaJag vet hur det där skaver! Men jag tycker inte vi ska ta på oss så mycket ändå! Det kommer bli folk av våra barn också!
Du är bäst för dina barn!
Kram
Det är så grymt påfrestande de perioder när barnen bara bråkar och då blir det lätt att man agerar på ett sett som man sedan ångrar. Men att man ångrar det visar ju ändå att man är en bra mamma.
SvaraRaderaRiver hade en period när han sa att han ville ha en annan mamma, till slut sa jag att ja visst då går jag nu och så ses vi aldrig mer igen. När jag gått utanför dörren och hör hans panik och hur han skriker efter mig så inser jag hur fel jag har handlat, gick in kramade om honom förklarade att jag blir ledsen när han säger så men att jag aldrig någonsin kommer lämna honom. Detta var några år sedan men jag får fortfarande dåligt samvete när jag tänker på det!
Jag tror inte att det finns någon förälder som aldrig gör "fel" det är bara inte alla som erkänner det.
Jag har sett hur du ser på dina barn och hur dom ser på dig och jag lovar dig att du är världens bästa mamma för dina barn!
Kram ♥
Hej hej:)
SvaraRaderaJag har oxå två som inte kan vara i samma rum:( Och som många andra har jag hotat å gapat tillbaka, eller gör fortfarande. Ibland har vi satt upp ett kryss-system på kylskåpet. Har de varit snälla och trevliga mot varandra (lite får man kanske låta dem kivas) så får de ett kryss och när helgen kommer har vi hittat på något som de önskat. I bland har det varit att gå på bio, ibland bara haft en speldag. Alfred är ju ungefär lika gammal som Melvin och det har faktiskt funkat på Melvin med:) Nån gång har det brunnit inne när de inte har kunnat samla ihop sina kryss eller så har vi fått skjuta fram "överraskningen", men när de har bråkat som mest så har detta varit ett alternativ för oss iaf. Vi har börjat med veckopeng/månadspeng nu för båda, så nu hotar jag med avdrag ;-)
Lycka till, och tänk: det finns fler som är "världens opedagogiska föräldrar" ibland.
Kram Emma
Fina du! Såklart är du världens bästa mamma åt dina grabbar..!
SvaraRaderaAlla brister i det där pedagogiska i mellan åt.
Jag lever mitt i treårstrots å kommer på mej själv med å hota med lika dumma saker... Man vill ju bara dem väl, å försöker såklart allt som står i sin makt för å få dem att bli sådär fantastiska som vi vet att de är! <3
Jag vet att det inte är någon tröst, men du är inte ensam. Ibland kan det bara vara skönt att veta det. Våra två (dock lite äldre, 13 0 15) har hållit på i 12 år och ibland är man helt knäckt. Ett tag funderade vi t o m på att bli särbos med ett barn var för vi var helt knäckta båda två.. Dom är helt olika och jag brukar säga till dem att de behöver inte älska varandra, MEN de ska respektera varandra. Och här haglar både svordomar, könsord och slag damerna emellan varje dag (flera gånger) kan jag lova. Efter semestrar brukar jag längta tillbaka till jobbet för att "slippa" dem... tyvärr! Men alla säger att det vänder nog ;-)
SvaraRaderaSer att många redan har skrivit en del av det jag har tänkt säga. Men de (och du och jag) har så rätt ändå.
SvaraRaderaKlart som sjutton att vi är bästa mamman för våra barn! ALLA (och ja, då menar jag ALLA) tappar tålamodet ibland! Absolut inget du ska få dåligt samvete över (även om jag själv inte lyssnar på mitt egna råd ibland).
Hade vi inte brytt oss om barnen, hade vi inte blivit så frustrerade/engagerade heller!
*styrkekram till dig Karro!'
Kram V