Är jag så osmart???

Vi sitter här nu ikväll jag, Alfred och Douglas och gör läxorna! Alfred älskar sina läxor och hurrar över dem varje gång vi ska göra dem! Jag är överlycklig så länge det håller i sig! Han är som en liten torr svamp just nu och SUGER åt sig av ALLT! Han ljudar högt och räknar plus och minus för brinnande livet!
Så kom vi till ett mattetal... Alltså jag har ALDRIG varit någon stjärna i mattematik.... Men plus och minus har jag tragglat mej igenom och det kan jag faktiskt!;-)
Så sitter vi här och detta "tal" dök upp! Lite annat tänk, kul!
Men jag fattar INGET... Svär lite i tystnaden och säger lite fint till Alfred att jag är lite trött och vi får nog ta det imorgon när pappa är hemma.... Kan ju inte säga till min 7-åriga son att jag, 35 år gammal inte fattar hans mattetal...
Han gör ett annat tal så länge och jag tänker och jag tänker och jag tänker lite mer... Är jag helt dum i huvudet eller vad? Jag blir nästan rädd för mej själv.. Är jag så osmart????  Jag kan inte ens lösa en förstaklassares mattetal... Fattar inget?
Men så efter 5 minuters tänkande så ramlar polletten ner...

 Men hur ska man förklara på bästa sätt för en 7-åring utan att vi ska bli osams för jag är så kass på att vara en sån där lugn, pedagogisk och bra morsa?? Ingen aning... Men det gick bra, han löste, vi löste det ihop galant!
Alltså att göra läxor när man är snuskigt trött i huvudet är verkligen ingen hitt... Stackars barn som har en sån här virrig hönsmamma som inte fattar nått;-)
Men visst ser de allt lite invecklat ut? Eller är det kanske bara jag som är så trött att jag tycker det ser himla invecklat ut?
Kan nog vara så.... Det känns att jag varit vaken sedan innan 5 imorse, vaknat 10 gånger inatt och sovit max 6½ timme...
 Det är nu ni ska säga att det absolut ser väldigt invecklat ut och förstår mej precis att jag inte fattade något av talet;-)