Det är skillnad att gå hemma så här och att jobba. På någotvis så uppskattar barnen nog inte att jag är hemma med dem hela veckorna? Fast jag vet ändå att dom gör de.. De är så vana att jag alltid finns vid deras sida hela tiden att de liksom inte uppskattar det jag gör... Ja så känner jag... Det känns faktiskt i hjärtat att känna just så...
Har nu gått hemma i snart 4 år (Gick hem på mammaledighet mars -08) och har varit hemma hela Alfreds och Fabians liv och mer än halva Douglas liv...
Jag vill oxå vara den där glada mamman som gör allt med ett leende på läpparna och inte alltid vara den där gnällmamman...
Samtidigt som jag aldrig i hela världen skulle vilja byta bort det här med att vara hemma heller... Men ibland känner jag oxå för att bara få jobba lite, komma bort från alla måsten här hemma och oxå bli uppskattad när jag kommer hem från mitt jobb... (Ja jag vet att jag kommer att ångra att jag en gång har sagt detta...)
Jag vill oxå känna att mina barn ska sakna mej. Att de ger mej pussar och kramar och skrattar till de kiknar...
När Fabian ska sova för natten så får ALLA i familjen en god natts puss, alla utom jag... *Tårkar en tår i ögonvrån* Japp sånt gör ont... Han är så van att jag alltid finns där, så vad gör det om han inte ger mej en puss eller inte? Jag finns ju ändå där imorgon bitti när han vaknar...
Guuud... Vet inte alls om ni förstår vad jag svamlar om? Men det kändes iallafall bra att få skriva av mitt lilla mamma hjärta...
Sv: Indiska. Löp o köp 199 kr. KOm in idag :-) Tjejerna trodde det skulle gå åt som smör i solsken.
SvaraRaderaJo, jag förstår precis vad du menar. Jag känner helt igen mig i det du skriver. pappan kommer hem här också på kvällen. Jag har varit hemma hela dagen. Barnen bli superglada då kan kommer hem. Och jag är på väg mot en pyskbryt. Han gör de "roliga" sakerna med dem. Jag är den där sura, tjatiga osv mamman. Man blir lessen. Men samtidigt är det ju vi som får tillbringa hela dagarna med dem. Min sambo får kanske vissa kvällar bara någon timme med barnen innan dem ska sova. Vet inte hur det är med din? Undrar vart jag vill komma med detta.... kan bli som ett helt blogginlägg detta innan jag rett färdigt. ha en bra morgondag!!! Kram på dig
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att dom ser dig som den glada roliga mamman också. :) Du är ju helhärlig!
SvaraRaderaSen kan man alltid behöva få komma bort lite om inte annat för kortare stunder.
Stor kram till dig
Jag förstår precis vad du menar.. Men när barnen blir stora, då kommer de kunna berätta för sina vänner om deras supermamma som jobbade helgnätter för att kunna vara med dem på dagarna. Och tänk vilken trygghet, att du alltid finns där när de kommer hem, om nåt hänt under dagen finns du där och kan fånga upp dem när de kommer hem.
SvaraRaderaSå är det här också...
SvaraRaderaMen eftersom jag är hemma mer så är det också jag som får ta trotset.
Ha en skön fredag
Kramar
Jag har ju precis börjat jobba efter att ha varit hemma med båda mina pojkar.
SvaraRaderaDe har börjat på förskolan å jag hade liksom lite hoppats på den där uppskattningen nu.
Den har ännu lyst med sin frånvaro, i allafall från stora sonens sida som fortfarande bara tjatar om pappa ständigt å jämt.
Jag förstår precis din känsla, å det känns som att det bara är jag som gnäller å skäller här med. :(
Jag förstår EXAKT vad du menar, Karro!
SvaraRaderaIbland känns det dessutom som att sambon inte riktigt fattar vad jag menar med att det är "lätt att jobba".
Han föreslår snabbt att vi kan byta och suckar och viftar bort mina försök att få honom att förstå vad jag menar... :-P
Hej,
SvaraRaderajag känner igen mig i det du skriver, har själv två pojkar och var hemma länge med dessa. Men jag fick bryt till slut och då började jag jobba 30 %, det var lagom!! Jag fick vuxentid att sakna barnen på och var ändå hemma mycket. Sen tror jag att det är något visst när pappa kommer hem oavsett hur mycket vi jobbar eller är hemma, i alla fall för oss som bara har söner - tyvärr! Men när det gäller den trygga omvårdande biten är de mer trygga med oss.
Svammel svammel.
Det är ialla fall beroendeframkallande att läsa din blogg.
Kram Maria
Förstår nog lite av hur du känner. Även om jag inte är hemma med mina på dagarna (de är ju ändå så stora och är i skolan nästan lika länge) så känner jag mig också som den där gnälliga mamman som vill finnas där med ett leende för jämnan.
SvaraRaderaMissförstå mig inte nu, men.. I mitt fall är det så att jag verkligen vill jobba för att orka vara en så bra mamma som möjligt när jag är hemma. Det jag saknar mest är att få säga godmorgon och äta frukost tillsammans på vardagarna. Det går inte i dag eftersom jag åker till jobbet 6.45 och barnen går oftast tidigast upp kl 7.
Men livet är fullt med ups and downs så man får bara försöka göra sitt bästa med det. Och jag är helt övertygad om att dina barn tycker att du är den absolut bästa mamman som finns <3
Kram och tack för ärligt inlägg.
Vet så väl....Jag vet jag vet jag vet. Hur det känns, hur det hugger till i hjärtet, hur ångesten kommer över att inte orka....att tippa över ungarna på maken.... ajajajj.
SvaraRaderaDu ÄR inte ENSAM!
KRAM!
Kom ner/över upp/ till sthlm så kan vi gå på stan och du är saknad när du kommer hem igen :)
Tror nog de flesta barn uppskattar sin mamma även om de aldrig säger det. Judit älskar bara pappa o Vide (o mormor) när man frågar henne men oftast är det till mig hon vill när hon blir ledsen och det är betyg nog tycker jag.
SvaraRaderakram j.