Tiden bara flyger iväg och jag får en slags ångest att jag liksom inte hinner med den riktigt... Barnen växer så att det bokstavligt talat knakar... Jag får en gnutta ångest när jag liksom inser att min bäbistid nu snart har sett sitt slut. (Ja för Fabian är ju direkt ingen bäbis längre;-)) Ska jag aldrig mera få uppleva ett litet pyre igen? Ska jag få lov att vänta så länge tills jag blir farmor innan vi får en bäbis i familjen igen? Ja förmodligen... Guuud det suger liksom tag i livmodern när jag ser Fabian som bäbis. Men nepp inga fler barn här inte... Man ska ju hinna med dem man har oxå;-) Och skulle vi få fler barn så hade vi nog fått flytta ut från huset och till Jonas STORA fasa, byta bilen till en buss;-) *fniss*
Jag har ju den stora fördelen att jag har kunnat vara hemma i över 3 år med mina skatter, vilket betyder otroligt mycket för mej! Jag kan vara med mina barn som de flesta föräldrar inte kan vara...
Jag bläddrade lite bland mina kort och fick syn på detta kortet. Fabian var då bara 3 veckor gammal och Alfred 21 månader....
Jag kan även få lite ångest över att Alfred var så liten när Fabian kom... han var bara 21 månader, alltså lika gammal som Fabian är nu!!! Och jag som tycker att Fabian är som min lilla bäbis nu;-) Förmodligen kommer han alltid att vara just min lilla bäbis för att han är minst, tror ni inte?!;-)
Idag, nästan 2 år senare så är skillnaderna inte så stora! Nej nu skiljer det bara några ynka centimeter på dom! Vart tar tiden vägen??
Jag tror mej veta att de kommer ha väldigt roligt ihop när de växer upp och jag kan verkligen rekommendera att skaffa barnen tätt, även om det vissa gånger kan vara påfrestande även det!
Så ja vart tar tiden vägen? Hur fort kan de små liven egentligen växa?;-)
Om jag fick önska mej vad jag ville just nu så skulle jag bara vilja stoppa tiden, bara en gnutta bara för att njuta av de små liven! Ja för ska tiden gå så här fort så står det ju inte på försen det står 3 par 45:or i hallen och en uns av tonårssvett och fis som ligger som en dimma i hela huset... *fniss*
Härliga bilder!! Ja herregud vad tiden går fort. Det är galet. Men tänk så mycket kul vi har framför oss med våra grabbar! :)
SvaraRaderaUuh, förstår den känslan precis. Man vill men ändå inte. Nu är min yngsta 2½ år och alla mina syskon och flera vänner får små pyttisar, åh, vad jag också vill. Men, nej, vi är så nöjda ändå! Det som gör det lite extra jobbigt är att äldsta dottern har flyttat hemmifrån! Då vill man verkligen bara stoppa tiden, det var ju alldeles nyss jag bytte blöjor på henne!?!
SvaraRaderaJa tänk vad de växer, man kan inte tro att de ska bli lika stora på två år, men det visar dina bilder tydligt att de kan!
SvaraRaderaTiden går galet fort, om en vecka ska vi fira en 2 åring här hemma och om 2 månader är det beräknat att vår andra skatt ska komma till världen. Känns ju som Victor nyss föddes, men snart ska han bli storebror.
SvaraRaderaFörstår inte att tiden kan gå så fort bara man får barn i huset, kändes inte alls som den gick så fort innan dess.
Guu så mysigt! Jag är i samma tankar som dig. Känner mig inte riktigt "färdig" men vet samtidigt att det inte fungerar med ett till syskon just nu. Vi har hela livet framför oss att ta hand om våra boys!
SvaraRaderaJag gillar din blogg extra mkt just för att vi båda är pojkmammor. Jag märker att vi delar så mkt tankar om barnen =)
Kram
Jag saknar bebis-tiden nåt grymt, men det är himla mysigt med tonåringar också. Man umgås ch pratar med varandra på ett annat sätt som man inte kunde när de var små (såklart!)
SvaraRaderaVarje ålder har sin charm, så njut i nuet utan att längta vare sig framåt eller bakåt <3
Kram