Jag vet inte hur jag ska kunna sova efter att ha läst detta repotage? Tankarna snurrar som febrilt och helst av allt skulle jag vilja gå och ta upp alla mina grabbar och pussa på dem och berätta hur mycket jag älskar dem...
Förmodligen vet ni inte vad jag sitter här och surrar om. Men läs DETTA repotage så förstår ni....
Vi eller iallafall jag tar livet så förgivet. Vi planerar saker som vi ska göra nästa sommar. Vadå nästa sommar? Vet vi ens om vi lever då? Vet vi ens då om vi har hälsan kvar? Alla kan bli drabbade, unga som gamla...
Från och med nu ska jag inte skjuta på saker och ting. Nej vill jag göra något, då ska jag faktiskt försöka att utföra det oxå! Vem vet vad som händer imorgon...??
Nu ska jag kila in i min säng och jag hoppas jag kan sova, trots dessa tankar...
Jag skickar med en bild på min älskade familj!! Ett familjeporträtt som vi tog när Fabian föddes och jag älskar detta kort!. Ännu har det inte blivit någon förstorning av detta. Men på måndag ringer jag fotografen och beställer ett!!
Ja vet, Jag har grinat många gånger.... väldigt många gånger. Dom är vänner till min bästa kompis S. Och varje gång jag hör henne berätta den här vidrgia histioren så gråter jag...
SvaraRaderaVad ska man säga, det finns INGEN rättvisa i världen!
SvaraRaderaJag är extra superkänslig för sånt här nu, eftersom min morbror är mycket sjuk i cancer för tillfället. Jag kan inte hantera sånt här, utan väljer att försöka förtränga saker istället.
Men egentligen borde man ta vara på livet VARJE minut, särskilt när man har barn!
Kramar!
Usch och fy, jag blir alldeles skräckslagen när jag läser den artikeln!
SvaraRaderaPrecis som du skriver, man vet ingenting om sin framtid, utan måste ta vara på nuet.
Kram
usch så ledsamt :(
SvaraRadera